En krögare i Linköping, Tony Drangel, försökte genom hot förmå en reporter på Corren att inte skriva om att Drangels företag, Sportsbar AB, hade begärts i konkurs av Skatteverket.
Händelsen inträffade i februari i år. I tisdags kom domen.
Tingsrätten dömer Tony Drangel till sammanlagt sex månaders fängelse för olaga hot och för ytterligare lagbrott, som saknar koppling till hotet.
Dessutom skriver tingsrätten i domen att hotet är "av allvarlig beskaffenhet då han genom hotet försökt förmå en journalist att inte skriva om vissa förhållanden i tidningen."
Varför är ett hot mot en journalist allvarligare än ett hot mot en läkare, en snabbköpskassörska eller en taxichaufför?
Det handlar om att skydda det demokratiska samhället. Medierna spelar en viktig roll genom att granska makthavare och skildra missförhållanden å medborgarnas vägnar. Det är ett uppdrag som innebär en risk för att stöta sig med mäktiga - och kanske rent av farliga - personer eller grupper.
Därför är det särskilt allvarligt när en journalist hotas i sitt yrke.
Resonemanget kan låta högtravande. En ensam krögare kan inte jämföras med Hells Angels eller högerextrema organisationer, kanske någon invänder.
Men det aktuella exemplet är en utmärkt illustration på gräsrotsnivå till varför journalister behöver ett starkt skydd mot hot. Om Tony Drangel hade lyckats skrämma Correns reporter att hemlighålla att hans företag var konkursmässigt hade det fått flera konsekvenser.
En av dem vore att en tänkbar köpare av Sportsbar AB hade kunnat vilseledas - bli lurad, helt enkelt.
En långt allvarligare konsekvens vore att Correns läsare inte längre skulle kunna räkna med att relevant information når fram till dem - inte om fel personer tar makten i sina egna händer.
Kanske skulle Tony Drangel rent av sprida till vänner och bekanta att han hade lyckats stoppa publiceringen. Ett sådant rykte skulle vara ett första steg mot ett fullskaligt misstroende mot Correns roll som opartisk förmedlare av information i Linköping med omnejd. Konspirationsteorier om att viktiga händelser undgår mediernas granskning skulle kunna frodas. Ett sådant samhällsklimat undergräver demokratins förutsättningar.
Dessvärre är det ingen skräckbild som just målats upp. Hot mot journalister och tidningschefer är vanliga, det visar en rapport från Hans Månson som gjordes 2007 på uppdrag av Styrelsen för psykologiskt försvar. Rapporten konstaterar att det inträffar att redaktioner håller sig borta från obekväma ämnen, som skulle kunna leda till att hot riktas mot en reporter.
Justitiekanslern, JK, ser mycket allvarligt på hot mot journalister. De kan bedömas som brott mot medborgerlig frihet och ge upp till sex års fängelse.
Den fråga JK bör ställa sig är om Tony Drangels straff på sex månader - av vilket endast en del gäller hotet i fråga - står i proportion till brottets allvar. På sikt kan en skärpning av domstolarnas praxis vara nödvändig.