I Correns ledare den 16 maj hävdas att etniskt svenska, heterosexuella, medelålders män inte skyddas av diskrimineringslagen.
I Sverige förekommer orättvis behandling av människor på osakliga grunder. Forskning visar att 7 av 10 personalchefer inte vill anställa personer över 50 år, nära hälften av alla homosexuella i Sverige upplever fördomar mot icke-heterosexuella på arbetsplatsen och personer med arabiskklingande namn har hälften så stor chans att kallas till arbetsintervju trots lika meriter. Detta sker ofta på grund av okunskap och fördomar.
Etniskt svenska, heterosexuella medelålders män är alltså inte en grupp som i stor utsträckning diskrimineras i Sverige. Dock skyddas denna grupp fortfarande av diskrimineringslagen. Även etniska svenskar har en etnicitet, heterosexuella en sexualitet, medelålders personer en ålder och även män har ett kön.
Vi arbetar för att öka kunskaperna om diskrimineringslagens syfte och de verkliga maktstrukturerna i Sverige. Att anmäla diskriminering är ofta en sista chans till upprättelse. Snedvriden och rentav felaktig information är ett stort hinder i arbetet för mänskliga rättigheter. Därför hoppas vi framöver slippa se felaktiga beskrivningar av den svenska diskrimineringslagstiftningen på ledarsidan.
Pranvera Bahtiri, jurist Sara Brinkberg, informatör Elin Dahlberg, praktikant Asima Skopo, administratör Kristin Tran, projektledare Byrån mot diskriminering i Östergötland Corren svarar:Enligt Diskrimineringsombudsmannens redovisning av förlikningar och domstolsärenden har myndigheten drivit ett (1) fall av könsdiskriminering där den utsatta personen var en man. Hovrätten dömde att mannen inte blivit diskriminerad. Inga fall av diskriminering på grund av heterosexualitet eller svensk etnicitet redovisas. DO:s egen lista med hypotetiska exempel på diskriminering i arbetslivet innehåller heller inga fall av diskriminering på grund av manligt kön, heterosexualitet eller svensk etnicitet.
Så visst kan man i teorin hävda att diskrimineringslagen skyddar alla, även etniskt svenska, heterosexuella män. I praktiken är det inte så, det visar DO:s förlikningar och domstolsärenden.
Vid arbetsplatsmobbning blir offren - oavsett kön, sexuell läggning och etnicitet - ofta diskriminerade, trakasserade och tvingade att säga upp sig för att de avviker genom att till exempel vara för duktiga eller ifrågasätta en informell ledare. Mot detta erbjuder lagen inget skydd.
Diskriminerande beteende låter sig inte sorteras under sju etiketter, eftersom det handlar om att missgynna och mobba ut alla möjliga typer av avvikare. Därför borde lagen vara generell. Nuvarande lagstiftning med sina sju diskrimineringsgrunder verkar snarare fylla ett identitetspolitiskt syfte än att skydda alla människor mot diskriminering.