Maria Carlshamres dubbla framträdande i gårdagens Corren -- både på nyhetsplats och här nedan i sin krönika -- har väckt stort uppseende. Och det går att förstå att konflikten genljuder i media. En schism mellan en politiker och dennes partiledning är i och för sig inget ovanligt, men Carlshamre är en välkänd debattör och svenska EU-parlamentariker är inga dussinvaror.
Carlshamre har onekligen en poäng i att partiledningens "munkavle" på henne är märklig så till vida att de länge känt till att hon står under åtal för bokföringsbrott. Sedan får för all del sägas att när det gäller andra delar av kommunikationen mellan henne och partisekreterare Johan Jakobsson står ord mot ord. Huruvida hon var med på noterna när hon förbjöds eller ombads att avstå från att framträda offentligt eller inte vet vi inte. Men i alla händelser ter sig partiledningens agerande som om inte felaktigt så åtminstone klantigt. Den nu uppkomna situationen är i sig ett bevis på det.
Kärnfrågan då, bör Carlshamre avstå från att verka i EU-parlamentet eftersom hon är under åtal, även om hon inte har fällts? Bör hon avstå från allt som har med folkpartiet att göra av samma anledning? Svaret är att det avgör hon helt själv. Har en person väl mottagit ett politiskt mandat är det dennes omdöme som gäller. Varje folkvald äger sitt mandat tills dess att mandatet löper ut. Då faller väljarnas dom, och då faller för den delen också partiets dom i form av valsedelsplacering. Vägen dit är Carlshamres egen.