Kommer någon ihåg ståhejet kring Sveriges Radio för två år sedan?Den tilltänkte vd:n Joachim Berner blev aldrig vd och den moderateordföranden Marika Ehrenkrona tvingades avgå. I stället tillträdde denopolitiske Ove Joanson. Få utanför branschen kommer kanske ihåg varföroch ännu färre vet förmodligen att man då bröt en politisköverenskommelse.
Då Bildtregeringen förstatligade public service-företagen kom mannämligen överens om att regeringspartiet tillsätter ordförande för SVT,det största oppositionspartiet får SR och ett mindre oppositionspartifår UR. Ehrenkrona borde enligt den logiken ha ersatts av en annanmoderat.
Men vad är det egentligen för logik? Varför skall över huvud tagetde högsta posterna inom public service besättas av partikoryféer?Varför inte av erfaret branschfolk?
Denna berättigade fråga ställer nu folkpartiet med anledning av attsocialdemokraten Allan Larsson snart kommer att lämna sin post somordförande för SVT. Man menar att traditionen att tillsätta partisterpå posterna bör brytas och att ett första steg bör bli att ersättaLarsson med en publicist. Inte minst mot bakgrund av diskussionernakring SVT:s oberoende vore detta välkommet. Man ämnar nu komma överensinom alliansen om en eller flera kandidater.
Helt rätt! Sverige behöver avpolitiseras på en mängd områden ochpublic service hör inte till undantagen. Principiellt kan man mycketväl argumentera för att just dessa borde vara de första att undantas depolitiska partiernas domvärjo.
Och om man skall resonera cyniskt, partierna må ha haft sina skälatt behålla något slags inflytande över public service med tanke påvilket oerhört kraftigt opinionsverktyg det är. Man kan i detperspektivet förstå kontrollambitionen utan att gilla den. Men faktumär, att i ett allt modernare medielandskap förlorar public service irelativ betydelse. Informations- och påverkanskanalerna blir bara fleroch fler, och det blir bara svårare för ett enskilt medium att "sättabilden" av ett skeende. Den principiella invändningen mot att politikersätts att leda public service kan i ett partiperspektiv åtföljas av ettpraktiskt: att det inte längre är särdeles nödvändigt.