Sexualisering har blivit ett av vårt samhälles mest påträngande problem. Inte så att vi har för mycket sex. Däremot översköljs vi, vuxna såväl som barn, av sexuella budskap. Och det mesta tyder på att vi tar intryck. Pornografiska dokusåpor, tilltagande utseendefixering, sexuella okvädingsord i skolan, olyckliga tonårsflickor och gigantiska reklamtavlor med halvnakna kvinnor i erotiskt inbjudande poser - allt detta tillhör problembilden. Många reagerar, många är frustrerade. Men vad kan vi göra åt saken?
Regeringen har tagit en del tafatta initiativ på området. Vår välmenande barn- och familjeminister Berit Andnor har satt igång den tandlösa kampanjen "Flicka". Den går ut på att en projektgrupp åker runt från skola till skola och talar om för unga flickor att de ska stå på sig och inte gå på reklambudskapen. Som om det skulle göra någon skillnad för flickornas vardag!
Jämställdhetsminister Mona Sahlin har pekat ut sexualiseringen av det offentliga rummet som ett prioriterat arbetsområde. Hittills har hon skrivit en stor debattartikel, anordnat en hearing och hotat med förbud mot reklam som objektifierar och förnedrar kvinnor. Sahlin är inne på rätt spår, men med tanke på hennes politiska gärning hittills kan man befara att alltsammans kommer att stanna i ren symbolpolitik. På det viset har hon för socialdemokraternas räkning neutraliserat flera allvarliga problem, såsom rasism och hedersmord.
Ansatsen hittills tyder på att Mona Sahlin kommer att försöka begränsa diskussionen till att handla om reklam och att hon vill göra de kommersiella krafterna till syndabock. Visserligen är det helt legitimt att lagstifta om vad som visas i offentligheten. Bilder i offentliga miljöer kan vi inte välja bort, de tvingas på oss när vi rör oss på gator och torg. Men det betyder inte att reklamförbud nödvändigtvis är den mest effektiva åtgärden.
Det finns en självklar plats där vi borde börja motarbeta sexualiseringen och det är skolan. Inte med enstaka kampanjer, utan med en rejäl uppryckning av den vardagliga ordningen. Genom att upprätta skolan som en avsexualiserad miljö kan man skapa en fredad zon där både flickor och pojkar kan växa och utvecklas i fred, utan att påtvingas sexuella signaler och påtryckningar som de är för unga för att hantera. Men då krävs en rejäl skärpning av ordningen.
Mycket tyder på att samhällets sexualisering till stor del är ett ordningsproblem i skolan. Nyligen åtalades ett par skolpojkar för att de under en längre tid plågat två skolkamrater genom att skrika "hora" och "slyna" efter dem. Det kan verka märkligt att detta har kunnat pågå så länge och att det inte har gått att hantera på skolnivå, utan inblandning av rättsväsendet. Men för den som har minsta kännedom om dagens svenska skola är det tyvärr ingen överraskning.
I medelklassområden fungerar den svenska skolan någorlunda väl, men i socialt utsatta områden råder ofta kaos. Lärare och skolledning har nästan inga medel för att upprätthålla ordningen. Ordningsbetyg, kvarsittning och i allvarliga fall avstängning - dessa beprövade medel har sorterats ut för länge sedan. Plågoandarna härjar fritt, och flickorna drabbas värst.
Vårdat språk, vårdad klädsel och respektfull behandling av lärare och andra elever - det är minimikrav som självklart borde ställas på alla elever. Om det sker tidigt, med snabba och kännbara konsekvenser för dem som stör och trakasserar, så behöver det inte gå så långt som till åtal mot skolpojkar. Och om det kombineras med en sexualundervisning som manar till varsamhet och eftertanke, så kommer tonårsflickornas utsatta situation att förbättras dramatiskt.
Någon som tror att symbolpolitikern Mona Sahlin eller någon annan socialdemokrat kommer att våga gå till botten med skolans ordningsproblem? Nej, just det.