Den senaste tidens opinionsmätningar är en indikation på att borgerligheten äntligen lyckats tvätta bort denna stämpel av hjärtlöshet som man oförtjänt fått dras med i decennier. Det yngre väljarsegment, som enligt ordstävet brukat rösta vänster med hjärtat, tycks ha fått upp ögonen för att den borgerliga politiken rymmer både hjärta och hjärna. I gruppen 18-34 år är Alliansen nu större än de rödgröna ( Metro/Yougov 2/6). Ännu mer anmärkningsvärt är att Moderaterna är det överlägset största partiet i nämnda väljargrupp, med hela 26 procent av sympatierna. Socialdemokraterna och Miljöpartiet är jämnstarka med 15 procent vardera.
Visserligen leder alltjämt oppositionen bland förstagångsväljarna (Aftonbladet/Sifo 4/4), något som framförallt förklaras av Miljöpartiets stora popularitet bland dessa de allra yngsta. Miljöfrågorna står högt på ungas prioriteringslista och MP är det parti som bäst lyckats profilera sig på detta område. Första ledet i partinamnet spelar förmodligen en inte obetydlig roll därvid. Både Sverigedemokraterna och Piratpartiet är oproportionerligt populära bland förstagångsväljarna, med sex procent vardera. Att missnöjes- och enfrågepartier appellerar till en grupp som i enkäterna uppger sig vara trötta på det konsensus man upplever bland de etablerade riksdagspartierna är kanske inte ägnat att förvåna, men definitivt värt att ta på allvar.
Den gamla verklighetsbeskrivningen som gjort gällande att vänster betyder snäll och höger betyder elak tycks ha mönstrats ut av åttiotalisterna. Åttiotalisterna, där majoriteten av förstagångsväljarna återfinns, har det senaste året varit föremål för en intensiv debatt. De tillskrivs alla möjliga typer av egenskaper från utseendefixering och ultraindividualism till bärare av en nykonservativ våg med starka familjevärderingar. Gemensamt för alla dessa ståndpunkter är emellertid att man skiljer åttiotalisterna från tidigare generationer, de står för någonting annorlunda.
Kanske kommer alliansens modell, där man lagt partipolitiska strider åt sidan för att samlas kring en borgerlig, individorienterad grundsyn, att svara mot denna nya generations krav som radikalt skiljer sig från folkhemmets cementerade skyttegravskrig på kollektivistisk grund. Men för att det ska lyckas måste alliansen klä av Miljöpartiets kontraproduktiva miljöpolitik, spräcka enfrågepartiernas grundlösa verklighetsbeskrivningar och visa att den hjärtlösa politiken är den som håller kvar människor i utanförskap och bidragsberoende.