Efterfrågan på vård kan inte förutses på förhand och om budgeten inte räcker till är det naturligt att skjuta till mer pengar. Många väljare, även borgerliga, tycker att det vore bra att höja landstingsskatten. Det är inte förvånande.
Men det är inte säkert att mer pengar löser problemen i vården. Tjänster som produceras av människor påverkas minst lika mycket av organisation och kompetens som av ekonomiska resurser. Vården kan inte jämföras med en tillverkningsindustri där produktionsfaktorerna är överblickbara och där det ofta går att göra relativt säkra kalkyler över utfallet.
Att som landstingets ekonomidirektör Mikael Borin (nyhetsuppslaget) tala om vård i termer av produktion är signifikativt för en tid när företagsekonomiskt tänkande genomsyrar så gott som alla samhälleliga aktiviteter. Men det är också en effektiv metod att undvika ett ämne som länge har varit tabubelagt i Sverige: Avgiftsfinansierad vård. Eftersom behoven är oändliga kommer prioriteringar alltid att behövas och livsavgörande insatser måste alltid gå först. Många vårdtjänster kan redan i dag köpas på den internationella marknaden. Att ta ut patientavgifter för vårdinsatser gör det lättare för sjukhusen att behålla ett brett utbud av tjänster och kompetent personal. Där behövs det företagsekonomiska tänkandet. Paradoxalt nog kan avgiftsfinansierade tjänster göra det lättare att freda landstingsvårdens kärna från inhumant produktivitetstänkande.
Det är tänkbart att en höjning av landstingsskatten är oundviklig. Men att bara höja skatten är inte tillräckligt. Med en bredare bas av vårdtjänster kan man undvika att spara ihjäl vården. Samtidigt visar situationen på US att organisationen också är ett problem. Det är ingen lösning att återgå till den tidigare centralstyrningsmodellen. Det räcker heller inte att ta motsträviga centrumdirektörer i örat. Samordningen måste förbättras - och då även med primärvården. Budgetanslagen måste också möjliggöra en god bemanning året runt och göra det möjligt att rekrytera kompetent personal när den ordinarie har semester.
Den nuvarande krisen på US, med anställda som beskriver arbetssituationen som ett slagfält, där somliga tvingas arbeta 12-14 timmar om dygnet, lockar knappast fler människor till vårdyrket. Det ligger ett tungt ansvar på landstingsledningen att se till att situationen inte upprepas nästa sommar.