Stackars SSU. Först skakas det av en bitter ordförandestrid och nu vis-ar det sig att den sittande ordförandens personvalskampanj finansierades på ett osjyst sätt.
Ordförande Ardalan Shekarabi använde sig av förbundets gemensamma kassa för att kunna åka runt i distrikten och visa upp sig. Krognotor, hotell- och resekostnader stod ett från SSU fristående företag för -- som hade fått pengarna från en SSU-fond.
Inte särskilt snyggt. Till råga på allt var kritik mot bristande öppenhet en punkt i Shekarabis kampanj. Inom förbundet vredgas man höge-ligen, förståeligt nog.
Men sedan blir det närmast komiskt. Man vill förstås att det hela skall utredas ordentligt. Man vill ha en revision. Problemet är bara att de egna revisorerna inte anses pålitliga. Till skillnad från vad som är fallet i de flesta moderna organisationer har SSU nämligen inga oberoende revisorer. Man tillsätter sitt eget folk. Känns tryggast så.
Men nu, då något oegentligt faktiskt har hänt, då framstår plötsligt modellen med oberoende revision som ganska klok för de framtida statsmännen. Annars kan ju jäv misstänkas, har man kommit på. Ingen har dock hittills tänkt tanken att själva konstruktionen med interna revisorer kan ha något att göra med rötan inom förbundet.
I skrivande stund vet man ännu inte var revisorshjälpen skall inhandlas. Vi väntar med spänning på resultatet av denna kulturrevolution.
Ledsen, kära SSU:are, men skapar man förutsättningar för att ens förbund skall förvandlas till bananrepublik skall man inte bli förvånad när det uppdagas att det är just en bananrepublik.