Centern är enligt Skops senaste mätning nu det minsta borgerliga partiet med 5,6 procent av väljarsympatierna, en minskning med hela 2,5 procentenheter sedan föregående mätning.
Skops mätningar är kanske inte dem man tillmäter störst betydelse. I den senaste har 1 200 svenskar mellan 18 och 84 år intervjuats, om vilket parti i rikspolitiken de föredrar. Åtta procent har inte svarat.
Ska man ändå se Skops opinionssiffror som en fingervisning ser det dessvärre dystert ut för det borgerliga blocket. Tillsammans får de borgerliga partierna 45,2 procent mot socialdemokraternas och stödpartiernas sammanlagda siffra på 53 procent.
Med tungt hjärta är det bara att konstatera att de borgerliga partierna själva får ta på sig skulden för tillbakagången.
Centerns ledare, Maud Olofsson, skäller likt en terrier på allt och alla, och har dessutom hamnat i en rävsax i kärnkraftsfrågan. Den övriga borgerlighetens krav på rättning i ledet är svårt att hantera för ett centerparti som alltid varit närmast besatt av tanken att skrota allt vad kärnkraft heter. Problemet för centern blir inte mindre när det gång på gång visar sig att en allt större del av den allmänna opinionen vill ha kärnkraften kvar.
Moderaternas tillbakagång, med 0,5 till 19,8 procent, är måttlig men definitivt en varningssignal till partiledningen om att det finns en klar risk i att inta en ambivalent hållning till sina egna förslag, exempelvis det om en sänkning av ersättningsnivåerna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen.
Kristdemokraterna har gått tillbaka med en procentenhet, till 6,4 procent, något som inte heller är något att förundras över. Kd efter Alf Svensson har kvar sin innersta sympatisörkärna men dagens brist på pregnans och profil i partiet attraherar uppenbarligen inte nya anhängare.
Folkpartiet går visserligen framåt, från 11,6 till 13,4 procent, men det är i stort sett en återhämtning från en tidigare tillbakagång. Folkpartiet har fått relativt liten uppmärksamhet i den allmänna debatten den senaste tid-en, och har inte agerat så kraftfullt man kunde önska i en av sina starkaste frågor - den som rör skolan.
Om det går att förklara de bor-gerligas föga glansrika opinionssiffror är det bra mycket knepigare att förklara de nya och ökade skopsiffrorna för socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet.
Socialdemokraterna som enligt Skops mätning har gått framåt med 2,7 procentenheter, till 39,9 procent, har knappast gjort något alls för att förtjäna en sådan framgång. Valhänthet, beslutsångest och en i vissa stycken besynnerlig regeringsombildning har hört till socialdemokraternas bidrag till den svenska politiken i höst.
Vänsterpartiets uppgång med en procentenhet, till 7,9 procent, är det mest uppseendeväckande inslaget i Skops mätning.
Efter den pinsamma och nedslående diskussionen om partile-darens fäbless för kommunism, den inre, djupgående splittringen i partiet och smulgråten när socialdemokraterna antydde ett eventuellt kommande regeringssamarbete med enbart mp, tycker man att väljarna borde ha föredragit söka sig till något annat partiläger.
Miljöpartiets blygsamma klättring uppåt, från 4,8 till 5,2 procent är också den svår att förklara. Miljöpartiet är och förblir ett opportunistiskt parti med avsevärt större inflytande än vad som återspeglas i det blygsamma mandat partiet fick av väljarna i valet 2002.
Opinionssiffror är och förblir en slags dagsländor, men kan som sagt ändå uppfattas som en fingervisning. Och det betyder att de borgerliga partierna måste skärpa sig om Sverige ska få ett maktskifte vid valet 2006.