Inte mindre än hundra miljoner skall den kosta. Den nya jämställdhetsmyndigheten som Statskontoret gett tummen ned för efter at det har utrett idén. Jämställdhetsarbetet blir varken effektivare eller lättare att utvärdera, menar Statskontoret.
Men på måndag kommer regeringens utredare att föreslå att man startar det nya verket. Varför, undrar nog många skattebetalare?
Tja, på senare år har i huvudsak två anledningar till att starta nya myndigheter kommit i förgrunden. Den första är att mycket socialdemokratisk: Rörelsen behöver arbetstillfällen för de sina och då är nya myndigheter naturliga baser. Landshövdingeposter och traditionella generaldirektörsposter räcker inte längre till och då måste nya försörjningmöjligheter till för tidigare ombudsmän och s-märkta karriärbyråkrater. Ungefär som när kungen delade ut land till adeln förr i tiden.
Den andra anledningen är att regeringen vill visa handlingskraft. Dagens samhälle producerar mängder av svårlösliga och komplexa problem som medialogiken kräver ett snabbt och handfast agerande mot. På många områden har ekonomiska och rättsliga styrmedel tänjts ut till ett maximum, och kvar står då endast de symboliska verktygen. Skapandet av en ny myndighet är utmärkt för det behovet. Det ter sig då som om mycket målmedveten energi riktas mot problemhärden i fråga och regeringen behöver inte ta något mer direkt ansvar för vad som händer efter att verket har startats. Svenska myndigheter är ju i hög grad självstyrande. Istället kan regeringen under minst en mandatperiod framåt sola sig i sin egen ambition även om den i någon avlägsen framtid tvingas ommodellera sin byråkratiska skapelse.
Turerna kring regeringens jämställdhetsenhet är talande. Efter att en bedragare påkommits med att utan större besvär lura till sig hundratusentals kronor avslöjas nu en kultur av chockerande finansiell slapphet som uppenbarligen fått verka länge i organisationen. Bidrag har skjutsats ut utan kontroll. Förment god vilja har räckt för att få jämställdhetspengar. Nuvarande statsrådet Jens Orback ursäktar sig med att han minsann inte är ansvarig och har begärt utvärderingar.
Och nu skall alltså hundra miljoner läggas på en ny myndighet vars uppdrag är oklart och vars tillskapande har avstyrkts av Statskontoret. Här handlar det förstås om behovet av symbolpolitik. Regeringen vill vinna jämställdhetsröster.
Men frågan är om den inte känner sig ganska besvärad i det här läget. När tanken på det nya verket först föddes stod statligt jämställdhetsarbete högt i politisk kurs. Nu är läget annorlunda. Nu har medierna gett allmänheten en inblick i Roks, i bedrägerier och i ekonomiskt lättsinne inom regeringens jämställdhetsorganisation. Att i det läget skapa ytterligare en myndighet som åtminstone på papperet ser ut att vara lika sårbar för den sortens inkompetens som präglar de nuvarande strukturerna är långt ifrån ett publikfriande drag. Kanske kommer folket få behålla sina hundra miljoner trots allt.