Vi lever i "quick-fixens" tid. Alla vill ha snabba och enkla lösningar på problem: miljöbil för klimatet, diet som trollar bort kilon. Helst ska fixen dessutom vara vetenskapligt kvalitetssäkrad.
Barnuppfostran är ett område som skriker efter quick-fix. De kommersiella krafterna har insett det och erbjuder mängder av böcker och teveprogram. För några år sedan gav Folkhälsoinstitutet (Fhi), efter uppdrag från s-regeringen, sitt svar på vilka uppfostringsmetoder som är de vetenskapligt riktiga.
Metoderna som Fhi rekommenderar alla föräldrar att lära sig på kurs kallas bland annat Cope, Komet och Familjeverkstan. Gemensamt för kurserna är att de förespråkar beröm och uppmärksamhet när barnet gör "rätt", och att föräldrarna ignorerar barnet (i extremfallen isolerar det) när det gör "fel".
Den senaste tiden har utbildningarna uppmärksammats medialt, och föräldrar har berättat hur mycket lättare deras liv blivit efter kursen. Men det finns anledning att vara kritisk.
De flesta känner till Pavlovs hundar. Genom att ringa i en klocka vid matdags fick Pavlov hundarna att efterhand börja drägla bara av klockan. Hundexperimentet vidareutvecklades och blev den psykologiska teoribildningen behaviorism. Grundprincipen är att människans beteende beror på miljön.
Behaviorismens motståndare var psykoanalytikerna med efterföljare. Deras fokus låg i stället på människans inre liv: hur drifter, önskningar och ångest får människor att agera på olika sätt.
Motsättningen mellan inre liv och yttre miljö har så småningom avtagit. Till exempel jobbar den populära kognitiva beteendeterapin med att få bort oönskade beteenden - men terapin handlar till stor del om att patienten ska lära sig att känna igen och förstå sina egna tankar och reaktioner, för att medvetet kunna ändra dem.
Fhi:s rekommenderade barnuppfostringsmetoder ställer dock aldrig frågan varför barnet beter sig som det gör. När barnet gråter, skriker, sparkar eller slår ska det ignoreras - punkt. På samma sätt bortser man från att barnet kan ha andra motiv för att göra som föräldrarna vill än att få en guldstjärna.
De flesta av metoderna har tagits fram i arbetet med gravt beteendestörda barn, och då fungerat väl. Men när Fhi nu rekommenderar dem på bred front finns risken att vi börjar se på barn som Pavlov såg på de dräglande hundarna: att vi glömmer att barn är individer med egen vilja, och att "oönskat beteende" kanske beror på något annat än att barnet vill jävlas.
Barn som uppfostras så växer knappast upp till trygga människor med självkänsla nog att vara obekväma, tänka kritiskt och ifrågasätta.
Konspiratoriskt lagda kan till och med tro att Fhi:s mål är just att slippa sådana individer i framtiden.
För föräldrar gäller nog att fortsätta informera sig men vara kritiska mot metoder som inte tar hänsyn till barns integritet och egna vilja.
Regeringen, som har lovat att ta krafttag mot opinionsbildande myndigheter, bör ta sig en funderare över Fhi:s framtid.