Den första rapporten mäter absolut fattigdom (familjer som ligger under en bestämd inkomstnivå), medan den andra rapporten mäter relativ fattigdom (familjer som har mindre än 60 procent av medianinkomsten). Så medan den absoluta fattigdomen minskade ända fram till finanskrisen, ökade den relativa fattigdomen.
Diskussionen om barn i fattiga familjer tenderar att fastna just i skillnaden mellan absolut respektive relativ fattigdom. Finns det verkligen föräldrar i Sverige som inte har råd att ge mat till sina barn, eller är problemet att barn som aldrig får åka på semester eller gå på fotbollsskola blir stigmatiserade?
Inga barn i Sverige borde behöva sakna det nödvändigaste. Vi har fri skolgång, sjukvård och tandvård för barn, och saknas andra inkomster ska försörjningsstödet täcka mat i magen, tak över huvudet och kläder på kroppen. Att det ändå rapporteras om barn som inte får annan mat än skollunchen är förfärligt, men kan knappast skyllas på bristande skyddsnät. Det torde snarare handla om bristande förmåga hos föräldrarna.
Den relativa fattigdomen är ett faktum. Det handlar om barnen som får det livsnödvändiga, men där pengarna inte räcker till något mer. Inget skoldisco, ingen fritidsaktivitet, ingen semesterresa, inget födelsedagskalas, ingen mobil eller dator och inget biobesök. Barnen har mat i magen och kläder på kroppen, men riskerar ändå att hamna i utanförskap och få ett sämre liv på grund av den relativa fattigdomen.
Att de riskerar, inte är dömda till, utanförskap beror på att fattigdom är mer än bara kronor och ören. Många barnfamiljer lever i en slags självvald fattigdom som inte behöver ha några negativa effekter för barnen. Föräldrar som pluggar på universitetet eller går ned i arbetstid under småbarnsåren kan ha väldigt ont om pengar, utan att deras barn löper högre risk för dålig hälsa, fetma, våld, mobbning och dåliga skolresultat - problem som annars kopplas till barnfattigdom.
Sannolikt är skillnaden det sociala och kulturella kapital som brukar nämnas tillsammans med det ekonomiska kapitalet. Familjer med ont om pengar men gott om socialt och kulturellt kapital hittar gratisaktiviteterna: Sagoläsning på biblioteket, skärgårdsutflykt med kollektivtrafiken, utomhusbio. Familjer med brist på såväl framtidstro som alla typer av kapital ger upp, och deras barn riskerar att ärva utanförskapet och i värsta fall bli kriminella.
Därför är barnfattigdom så viktig och så svår att diskutera. Underhållsstöd och bostadsbidrag kan underlätta, men bortom kronor och ören handlar det om att alla barn borde få växa upp med en obruten framtidstro. Men eftersom det är lättare att höja ett bidrag stannar samtalet ofta där.