Efter dödsskjutningen i Rödeby handlade diskussionen om hur ett ungdomsgängs trakasserier av en utvecklingsstörd pojke och hans familj hade tillåtits att gå så långt. Ungdomar i gänget ska enligt uppgifter både ha blivit polisanmälda och varit kända hos socialförvaltningen, men ändå hände inget. Åtminstone inget som fick trakasserierna att upphöra.
Händelserna i Rödeby var naturligtvis värre än att kasta grus och bär på gamla människors balkonger, men när man läser om åldringarna i Åtvidaberg som är rädda för ett barngäng (Corren 2/10) är det svårt att bortse från likheterna: Barn- och ungdomsgäng som skrämmer människor, föräldrar som endera inte vet vad som pågår eller som inte vill eller kan göra något åt det, och ett omgivande samhälle som tycks stå handfallet.
Kristdemokraten och advokaten Peter Althin föreslog i går att Sverige ska sänka straffrättsåldern till 13 år och inrätta särskilda "barndomstolar", där barn som begått brott kan dömas - inte till straff, utan till behandling och uppföljning. Förslaget kritiserades både av Rikspolisstyrelsen och Brottsförebyggande rådet.
Barndomstolar kanske inte är lösningen på problemet, men Althin har rätt i att något måste ske. När barns beteende är på väg åt alldeles fel håll och föräldrarna inte kan hantera det så måste samhället ingripa. Att inte reagera innebär att barn kan växa in i kriminalitet som är svår att bryta - och det är ett svek både mot barnen och deras omgivning.