Åklagaren yrkade på maxstraffet, fyra års sluten ungdomsvård. Men Södertörns tingsrätt gör en annan bedömning och tar dessutom hänsyn till en rad förmildrande omständigheter. Främst pojkens och flickans låga ålder.
Domen har väckt både rabalder och ilska. Många är de som undrar om en 15-årings liv inte är "värt" mer än 20 månader.
Upprördheten går att förstå. Tingsrätten betraktar gärningen som mord med hänvisning till att förloppet var utdraget och pojkens avsikt var att döda. Först slog han 15-åringen i huvudet med en pinne och därefter ströp han henne. Under det utdragna förloppet, konstaterar tingsrätten, hade pojken möjlighet att besinna sig men fortsatte ändå. Under stark kontroll och påverkan av den 16-åriga flicka som nu är dömd för anstiftan till mord; ett brott som likställs med mord.
Mord är alltid upprörande. Mord mellan unga är dessutom svårt att förstå och ta till sig. Både att en ung människa mister livet innan det knappt har börjat och att två unga människor förstör sina egna liv. För hur man än vrider och vänder på det så kommer de båda 16-åringarna att få leva med det här resten av sina liv. De 20 månaderna i sluten ungdomsvård är ingenting jämfört med den utmaning som väntar efter det. Hur går man vidare med sitt liv när man har dödat en annan människa? Det är oerhört tufft för en vuxen. Hur tufft är det då inte för en 18-åring?
De som nu ropar efter strängare straff glömmer eller väljer att bortse från det faktum att de båda 16-åringarna är barn och inte får behandlas som vuxna enligt svensk lag.
Tingrätten har förvisso funnit dem skyldiga till mord och anstiftan till mord. Men brottet anses inte vara så grovt att det skulle ha lett till en livstidsdom ens om de hade varit vuxna. Däremot tillräckligt grovt för ett fängelsestraff på tio år. Men eftersom pojken och flickan är under 21 år räknas straffet ned. Är man 16 år får man en fjärdedel av straffet och från det räknas sedan en tredjedel av eftersom villkorlig frigivning inte förekommer inom den slutna ungdomsvården. Och då är man nere på 20 månader. Eller ett år och åtta månader.
Tingsrätten har därmed följt både lagstiftningen och praxis. Och när det gäller så unga brottslingar som i Sturebymålet är både lagen och tillämpningen av den helt rimlig. Barn ska behandlas som barn. Även när de begår grova brott.
Samhället har ett ansvar att hjälpa dem tillbaka till ett normalt liv och det gör man knappast genom att bura in dem under en lång tid. Och lika omöjligt som det är att uppskatta vad en 15-årings liv är "värt" är det att bedöma vad som egentligen är ett strängt straff. Att leva med ständig skuld, skam och ånger i resten av sitt liv låter inte som ett särskilt lindrigt straff.