Det var en väntad konflikt. Efter att de övriga allianspartierna nyligen körde över Kristdemokraterna om insemination för ensamstående var det bara en tidsfråga innan surrogatmödraskap skulle hamna på dagordningen. Ska det vara jämställt - och det ska det ju - så måste lesbiska pars och ensamstående kvinnors "rätt" att få barn motsvaras av en "rätt" för manliga homosexuella par och ensamstående män.
Den rätten förutsätter surrogatmödraskap, att en kvinna bär och föder barn för annans räkning. Att "vanemässigt eller med vinstsyfte" assistera vid surrogatarrangemang är olagligt i Sverige i dag, men i går beslutade riksdagens socialutskott att frågan ska utredas. KD och V var emot.
Corren har tidigare (21/10-11) skrivit om problemen med surrogatmödraskap. Vems är abortbeslutet, om en inblandad part ångrar sig? Vad händer om surrogatmamman vill behålla barnet? Om surrogatmamman får ekonomisk ersättning kan utsatta kvinnor känna sig tvingade till detta, och vad är då skillnaden mellan surrogatmödraskap och prostitution? Om surrogatmamman å andra sidan inte får ekonomisk ersättning kommer troligen mycket få vilja ställa upp, och vi får en rättighet bara på papperet - ungefär som homosexuellas rätt att adoptera från utlandet.
Juridiska möjligheter att reglera "närståendesurrogat" - när en syster eller nära väninna ställer upp som surrogatmamma - kan nog fylla ett behov. Avlönade surrogatmammor är däremot ett uttryck för en ovärdig handel med kroppar. Här går åtminstone min gräns för när kapitalism och marknad erbjuder den bästa lösningen på människors problem. Anonyma, altruistiska surrogatmödrar tror jag som sagt är en fantasi - så roligt är det inte med graviditet och förlossning.
I framtiden kanske vetenskapen kan framställa konstgjorda livmödrar som tar över havandeskapet från kvinnokroppen. Då blir det skarpt läge för dagens utopiska diskussion om barn som en "rättighet". Tills dess är vi underkastade vår egen biologi och andra människors vilja att donera ägg och spermier eller att bära och föda barn åt oss.