Intresset för barnsoldater är inte mer långlivat än en dagslända.
Debatten uppstår av och till, men saknar uthållighet ochmålmedvetenhet. Detta är inte bara djupt tragiskt utan också omoraliskt.
Just nu befinner sig de oräkneliga barnsoldaterna i världen istrålkastarljuset. Här i Sverige har det tagits ett beslut om att getio miljoner kronor i bidrag till rehabilitering av i första handdemobiliserade barnsoldater i Liberia. Tidigare i år uppmanades FN:ssäkerhetsråd att straffa regeringar i länder där barn rekryteras somsoldater. Något resultat av det har vi inte sett till så här långt.
I Uganda massakrerade för en tid sedan k-pistbeväpnade barnsoldater 190 människor och skadade ett hundratal.
Just Uganda brukar uppmärksammas när det blir tal om barnsoldater,och om småflickor som rövas bort för att bli sexslavar åt soldater. Mendet finns långt fler länder som har satt denna speciella form avgrymhet i system. På FN:s lista finns bland andra Nordirland,Tjetjenien. Somalia, Sudan, Filippinerna, Elfenbenskusten ochAfghanistan.
FN:s barnkonvention är helt försatt ut spel i dessa och flera andraländer, där man med regimernas goda minne sätter dödliga vapen ihänderna på 12-åringar och på det mest bestialiska sätt frekventutnyttjar småflickor som sexobjekt.
Tvång är det vanligaste sättet att skaffa barnsoldater. Menfattigdomen, särskilt i ett stort antal afrikanska länder, medverkartill att barn frivilligt anmäler sig till stridande trupper ochgrupper, i hopp om att få mat för dagen.
Ett barn utrustat med vapen är en horribel syn. Att tänka på attbarnet också använder vapnet för att döda borde kunna få vilketförstenat hjärta som helst att blöda. Vad dessa barn i övrigt fått lärasig om hur man plågar och förnedrar människor föredrar nog många attinte veta.
Det hemska är ändå verklighet. Just nu. På många håll i världen.Tvångsrekryterade barnsoldater och barn som drivits därhän av fattigdomhandlar så som de blivit programmerade att handla. De utövar det våldde vuxna lärt dem och kräver av dem.
Vad som händer med barnsoldaterna själva efter år av krig och våldär inte svårt att förstå. Barnen blir självfallet svårt traumatiseradeoch måste få långvarig rehabilitering för kunna återfå sin mentalahälsa. Många av dem får aldrig någon sådan hjälp och får gå vidaregenom livet som en tickande bomb laddad med mer våld.
Vad gäller småflickorna som kanske i åratal varit sexslavar finns det skäl att undra om deras trauman alls är behandlingsbara.
Grymheten och tragiken i barnsoldaternas liv är ett stort nederlagför hela världen, för alla länder och för internationellainstitutioner. Så länge det finns en enda barnsoldat kvar i världen, sålänge inte var och en gjort sitt yttersta för att stoppabarnrekrytering sitter skam och omoral kvar i högsätet.Barnkonventionens värde devalveras och det samvetslösa utnyttjandet avbarn som mördare och plågoandar bäddar för en ny generation av våld ochvåldsamheter.
Åtgärder i avsikt att minska eller helt avskaffa det omänskligasystemet med barnsoldater har vidtagits. Men de har varit spridda itiden och tämligen tafatta.
Varför går det inte att uppamma samma beslutsamhet ochmålmedvetenhet i jakten på dem som sanktionerar att barn lärs upp tillmassmördare som ifråga om kriget mot terrorismen?
Det är givetvis utmärkt att Sverige bidrar med pengar tillrehabilitering av barnsoldater, men detta är en åtgärd som bordekombineras med många fler på den internationella scenen. Det gäller attryta för att bli hörd, och att bli hörd i det här sammanhanget kanbetyda liv eller död för tusen- och åter tusentals barn runt om påjorden.