Valberedningens profilmall har varit rymlig och berett möjligheter för de olika S-falangerna att ställa egna specifika krav. Socialdemokraternas kvinnoförbund begärde till exempel att nästa S-ledare måste vara feminist, samt att partiledningen blir en jämställd sådan. Tydligen innebär det i S-kvinnors värld att männen helt utesluts - på listan över fem personer de vill se i partiledningen är samtliga kvinnor.
Östgötadistriktet lämnade sina namnförslag redan i förra veckan, varav Veronica Palm inte var en. Palms namn har svalnat lite i spekulationerna, liksom storfavoriten Sven-Erik Österbergs. Istället har två tydliga vänster- högerkandidater utkristalliserats i Lena Sommestad och Mikael Damberg.
Före detta miljöminister Sommestad har spurtat upp som en favorit, nominerad inte bara av S-kvinnorna utan även av Socialdemokratiska studentförbundet och Arbetarbladet. Och baserat på Kriskommissionens snitslade bana så blir Sommestad förmodligen en utmärkt vägvisare tillbaka till vänstertrafik. På sin blogg hyllar Sommestad kommissionen som hon anser anvisar helt rätt och är befriande tydliga när det gäller den ideologiska kompass som partiet bör följa. Tydligare än så blir det inte.
Däremot får nog Ardalan Shekarabi och Co svårare att förmå högerkandidaten Mikael Damberg att genomföra kommissionens rekommendationer. Förutom ovän av den gamla flumskolan tror Damberg på tillväxtpolitik och nära relationer med näringslivet som medel mot arbetslöshet. Han vill också utveckla rut-avdraget och har visat god förhandlingsvilja med den borgerliga regeringen.
Vid seminariet "Hvad vilja Socialdemokraterna 2011?", där flera av spekulanterna på partiledarposten fick chansen att visa framfötterna, sade sig Damberg fascineras över hur många icke S-märkta som oroade sig över socialdemokratins framtid och vem som ska bli ny ledare för partiet. Men det är inte så konstigt. Socialdemokratin är förstås intressant oavsett vilket politiskt läger man tillhör.
Ur borgerlig synvinkel finns två sätt att bedöma kvaliteterna hos den nya S-ledaren: Antingen vem som mest kontrasterar sig mot alliansen genom ett vänsterkliv och därmed lämnar mittfältet öppet åt alliansen. Med tanke på den vänsterorientering som Sommestad står för så är hon förmodligen ett bra alternativ för det. Men som borgerlig sympatisör kan man även uppskatta en konkurrenskraftig motståndare till Fredrik Reinfeldt och en socialdemokrati som utmanar om regeringsmakten på samma planhalva, något som både alliansen och svensk politik skulle vinna på. Då är Damberg förmodligen det starkaste kortet i en lek annars ganska tom på ess.