Risken för kvinnomisshandlare att bli fällda och straffas kan fördubblas nu när polis, åklagare och rättsläkare i Östergötland inleder ett samarbete för att öka chanserna att klara ut fler fall av kvinnovåld.
Kvinnomisshandel är en ful och gnagande råtta i det svenska nationalskafferiet. Varje dag rapporteras nya fall av våld mot kvinnor. Ofta handlar det om kvinnor som lever i ständig skräck för hugg och slag. Det krävs ingen stor inlevelseförmåga för att föreställa sig den smärta och förnedring dessa kvinnor återkommande tvingas uppleva.
Med stor tillfredsställelse kan vi notera det nya och fastare greppet som just tagits i Östergötland där samverkan mellan polis, åklagare och rättsläkare ska medverka till att stärka den bevisning som kan finnas när polisen tar emot en anmälan om kvinnomisshandel. Främst genom rättsläkarens automatiska inkoppling vid varje fall.
Rättsläkaren ska dokumentera de skador kvinnan tillfogats, hon eller han ska också undersöka den anmälde mannen, som kan ha exempelvis skadade knogar och/eller rivsår eller andra synliga bevis för att han har slagits. Därtill ska blodspår säkras för DNA-tester på kläder och på platsen där misshandeln förekommit.
Ett samarbete som det som nu inleds i Östergötland har prövats sedan tidigare i Västerås, där antalet uppklarade fall av kvinnovåld har fördubblats.
I Östergötland har de senaste åren 66 procent av anmälningar om kvinnomisshandel lagts ned, enligt polisen på grund av problem med bevisföringen. Detta är en fullkomligt oacceptabel siffra. En bidragande orsak är de nedslående uppgifterna om att det finns poliser som helt enkelt inte vill ta emot någon anmälan, vilket förekommit i enstaka fall. En annan orsak är att anmälan inte följs upp med obligatorisk skadedokumentation av offret och undersökning av den misstänkte gärningsmannen.
Svårigheterna att styrka kvinnovåld ska inte underskattas. Våldet utövas i de flesta fall i hemmen och utan vittnen.
Om det nya samarbetet med en specialiserad rättsläkare inblandad kan få bara en eller ett par misshandlare fällda är det en god sak. Om det leder till ännu bättre resultat kan det bli ett genombrott i kampen mot mäns våld mot kvinnor. Risken att straffas kan i bästa fall fungera återhållande på dem som hittills trott att de ostraffat kunnat svinga sina knytnävar mot kvinnor.
Samhället har alltså sent omsider vaknat och börjat agera på allvar för att stävja kvinnovåldet. Nu krävs också att kvinnor i riskzonen får en mer uppmärksam omgivning med moraliskt mod. En omgivning som uppfattar signaler och vågar agera när det uppenbart pågår högljudda bråk i lägenheten intill eller en kvinnlig granne gång på gång visar sig med tydliga spår efter våld.
Det nämnda samarbetet i länet ska fungera på prov de tre sista månaderna i år och därpå utvärderas. Faller det väl ut kommer det att permanentas.
Självklart gör det skillnad i statistiken över uppklarade fall av kvinnovåld om bevissäkringen förbättras, och lika självklart är att samverkansprojektet ska resultera i en permanent ordning.