Han har besökt en strippklubb i Göteborg och han har medverkat till att SSU i Västerbotten blåst upp medlemssiffror. Sin plats i det socialdemokratiska ungdomsförbundets förbundsstyrelse fick han genom misstänkt valfusk. Och hela fyra gånger har hans studieskulder gått till kronofogden.
Nej, skolminister Ibrahim Baylan har det inte lätt i dessa dagar. I går förhördes han av riksdagens konstitutionsutskott (KU), misstänkt för något så allvarligt som ministerstyre.
För Baylans del började det med en rapport från Skolverket i slutet av januari. Inget upphetsande i det, kan tyckas. Men den här rapporten visade bland annat att fristående skolor använder sina pengar mer effektivt än kommunala skolor, och att skolor inte blir mer effektiva av att ha utbild-ade lärare.
Sådana slutsatser måste enligt en ideologiskt renlärig regering tyda på illa genomförd forskning. Politisk panik utbröt över dessa kontroversiella resultat, en mängd telefonsamtal och diskussioner med den berörda myndigheten följde. Och snart satt en kritisk skolminister i SVT:s morgonsoffa. Ibrahim Baylan sade att rapporten var "en produkt som man borde fundera på om den borde släppts ut från Skolverket".
Reaktionen lät inte vänta på sig. Enligt en kartläggning i Svenska Dagbladet ringde Skolverkets generaldirektör, Per Thullberg, redan samma kväll till Baylans statssekreterare och berättade att rapporten skulle dras tillbaka.
Så politiskt besvärande var studiens slutsatser, och så tungt vägande var ministerns ord.
Självfallet finns det säkerligen berättigade frågor att ställa om metoder och slutsatser i rapporten -- som så ofta när det gäller utredningar och forskning. Men det är inte rapportens innehåll saken gäller, utan principen. Ministerstyre är förbjudet i Sverige. Förenklat innebär detta att myndigheter skall fatta självständiga beslut, och att regeringen inte får lägga sig i deras arbete. Något som borde sitta i ryggmärgen på varje statsråd.
Om Baylan klandras eller kritiseras av KU för att han utövat ministerstyre blir klart senare i vår. Men hans agerande kan inte tolkas på annat sätt än att han velat se en likriktning av de forskningsresultat som presenteras av statliga myndigheter. Och att hans regering har något att dölja i sakfrågan.
Blotta misstanken om att en minister velat censurera politiskt sprängstoff är olycklig för vårt statsskick. Ytterst är det en fråga om yttrandefrihet, och vilket debattklimat som skall råda.
Men en socialdemokratisk regering skäms uppenbarligen inte att tänja på gränserna. Det märks också på hur regeringen använder sig av utnämningsmakten. Ingen lär väl bli förvånad över att Skolverkets chef -- så snabb att dra tillbaka den misshagliga rapporten -- i likhet med mången generaldirektör är bekännande socialdemokrat.
Baylans agerande är bara en skärva i ett pågående maktmissbruk.