100 000 människor tågade i protest genom Burmas tidigare huvudstad Rangoon i går. Juntan som styr landet sedan en militärkupp 1962 förhöll sig på måndagen fortfarande passiv. Världen håller andan. Är en förändring möjlig i det totalitära Burma?
Förra månaden chockhöjde regeringen priset på bränsle - landets ekonomi är i ruiner. Juntan har i årtionden medvetet isolerat sig från omvärlden, men också frusits ute av många länder. Men Burmas vänner är stora och mäktiga: Kina, Indien och Ryssland.
De höjda priserna tvingade många fattiga burmeser att börja gå till fots till arbetet och protesterna växte. Demokratikämpen Min Ko Naing greps den 21 augusti. Även frihetshjälten Aung San Suu Kyi som sitter arresterad sedan 1990 har blivit en ledstjärna för demonstranterna.
Protesterna tog en vändning när hundratals buddhistmunkar sällade sig till bensindemonstranterna i staden Pakokku i slutet på augusti. Soldater öppnade eld och sköt över huvudet på de heliga männen. Det tycks ha fått bägaren att rinna över för munkar över hela Burma.
Sedan dess har marscherna samlat fler och fler - munkar till en början, sedan vanliga medborgare. På måndagen deltog flera kända oppositionspolitiker och artister i den största folkliga protesten sedan studentdemonstrationerna 1988.
Tusentals ungdomar sköts ihjäl av militären den gången. Finns det något skäl att hoppas på ett bättre slut den här gången?
Ja. Buddhistmunkarna tycks ha bestämt sig för att löpa linan ut. Respekten för dem är stor. Den militärjunta som styr landet har - åtminstone på pappret - buddhistiska förtecken och ser sig som munkarnas beskyddare. Ett blodbad med munkar på dödslistan skulle juntan ha svårt att hantera. Ytterst skulle en fullskalig folklig resning kunna bli följden.
Burmas tillgångar på olja och naturgas gör Kina till landets främsta beskyddare och handelspartner. Det finns skäl att tro att militärregimen lyssnar på sin stora grannes röst. Och Kina har inte råd att tappa för mycket politisk prestige när OS 2008 står för dörren.
Även Indien och Ryssland måste sättas under tryck av EU och FN. Om hela världens ögon riktas mot Burma och förtrycket där, kan det även för dessa länder kosta mer än det smakar att hålla regimen om ryggen.
Juntan har de senaste åren hållit tre nationalkonvent med sikte på en ny konstitution och slutligen demokratiska val. Allt pekar på att dessa konvent varit spel för gallerierna - men kanske finns det också krafter inom militären som inte utesluter en medelväg mot ökad demokrati.
Det är en hoppfull tolkning av sakernas tillstånd. Men varje annan utveckling riskerar att snabbt spåra ur i ännu en katastrof för det fattiga och hårt prövade landet.
Burma är värt en vinröd revolution.