Vid avfarten till Linköping från E 4:an i södergående riktning satt i går morse en hemmagjord banderoll med texten "Välkomna DIF-horor". Djurgårdens IF mötte senare på kvällen LHC och så här visade några Linköpingsfans sin lojalitet.
Banderollen kanske var ett pojkstreck, men illustrerar ändå ett grundläggande problem inom idrotten. Kärleken till ett lag uttrycks genom hat mot ett annat, och ord går uppenbarligen lätt till handling. Huliganismen kostar samhället miljontals kronor varje år.
I måndags kungjorde Stockholmspolisen att den kommer att börja ta betalt för sin insats vid idrottsevenemang. De fasta kostnaderna har bestämts i en särskild förordning. En polis kostar exempelvis 920 kronor per påbörjad timme. Vid högriskmatcher bedömer polisen att notan för hemmaklubben kommer att landa på cirka en miljon kronor för fotbollen och cirka 900 000 för ishockeyn. Icke högriskmatcher blir betydligt billigare, mellan 40 000 och 200 000 kronor.
Berörda klubbar i Stockholmsområdet är AIK och Djurgården fotboll och hockey samt Hammarby fotboll och bandy. Anledningen är att dessa klubbar drivs i aktiebolagsform och därmed har ett uttalat vinstsyfte.
Principiellt sett är det utmärkt att klubbarna får betala för sina huliganer. Frågan är om bråkstakarna tänker så - eller alls - men de borde inse att deras handlingar nu direkt kommer att drabba den egna klubben ekonomiskt. Det borde ge incitament åt både fansen och klubbarna att få bukt med de här personerna.
Saken är dock mer komplicerad än så. Till att börja med finns ett mått av orättvisa i att de klubbar som drivs i ideell föreningsform slipper undan polisnotan. IFK Norrköping kommer till exempel inte att bli betalningsskyldig när AIK gästar, men AIK får pynta när IFK kommer till Råsunda. Nu faller det sig lämpligt så att de värsta huliganklubbarna drivs som aktiebolag men det finns AB:n utan, liksom det finns ideella föreningar med, supportrar som hotar att riva hela stan.
Och en klubb som Åtvidabergs FF som nyligen gick upp i allsvenskan och kommer att gästas av såväl AIK som Djurgården, skulle inte ha råd att bekosta den polisstyrka som behövs vid de mötena. Nu slipper ÅFF det genom sin ideella driftsform, och lär nog liksom andra i samma sits tänka både en och två gånger innan en bolagisering.
Ett annat problem är att pengarna faktiskt inte går till polisen utan direkt till statskassan, vilket försvårar motiveringen för klubbarnas notor. Det vore klarare och rimligare om polisen de facto fick betalt för det arbete den utför.
Utformningen av betalningsföreläggandet för polisinsatser är långt ifrån perfekt. Men det är en början. Klubbarnas lovord om bättring, och snyfthistorier om tunga ekonomiska och samhälleliga bördor, duger inte längre. Någonstans kokar det ändå ned till att huliganism kostar pengar och vi skattebetalare har tröttnat på att pröjsa.