Den moderna svenska välfärdsstaten är uppbyggd kring vissa nyckelbegrepp. Två av dem är det högtidliga "demokrati" och det mer blygsamma "meningsfull fritid". På Klostergatan i Linköping finns en organisation som väver samman dessa ideal på ett sätt som aldrig var tänkt.
I dagens Corren kan man läsa om en förening som heter Sverok. Det är den som har sitt kansli på Klostergatan. Den är nog okänd för många, men faktiskt den ungdomsorganisation som uppbär i särklass mest bidrag i Sverige. Hela 96 000 medlemmar med 2 300 medlemsföreningar och växande. Skattebetalarna försörjer Sverok med 17,2 miljoner i år.
Det är mer än fyra gånger så mycket som det bidragsfuskande SSU har fått. Vad gör då Sverok? Fuskar? Det vet vi inte. Men de spelar och leker. Sverok är ett roll- och konfliktspelsförbund vars medlemmar får bidrag för att spela olika slags spel.
Förbundsordföranden har inga problem med att försvara bidragsströmmen: "Sverok är ett bra exempel på hur ungdomar kan få en meningsfull fritid. Det blir dessutom billigare att lägga pengar på ungdomsorganisationerna och inte bara på kommunala verksamheter. Det är dyrt att hålla fritidspersonal som skall underhålla och sysselsätta ungdomarna när de kan gör det så bra själva."
Tja, för det första: Har verkligen kommunen ett slags yttersta ansvar för att ungdomar gör något vettigt på sin fritid? Och detta med "själva": Kan verkligen inte ungdomar göra något själva utan att kräva skattepengar först? Är det oöverstigligt för dem att spela sina spel på egen hand, utan bidrag och kansli?
Och problemet med "meningsfull" är att det i välfärdssammanhang blivit ett så tänjbart begrepp att det tillåts omfatta allt, om det så är det andligt kontemplerande tittandet i taket när man egentligen borde sköta något slags jobb. Förhoppningsvis hade författarna bakom ungdomsstyrelsens målformuleringar tänkt sig en mer avgränsad betydelse än att datorspel och poker skall kallas meningsfullt. Eller, för att precisera i sammanhanget, att det skulle vara så meningsfullt att en del människors prompt måste beskattas för att andra skall ägna sig åt det.
Men Sveroks förbundsordförande ser inga problem, enbart fördelar. Demokratiska fördelar, till och med. Det är "demokratiskt fostrande" att medlemmarna måste upprätta protokoll och statistik för att få ut de där pengarna, menar hon.
Kan man tänka sig en mer krass syn på demokrati? Som ett system där det gäller att lära sig utnyttja systemet? Demokratisk fostran i Sveroks tappning handlar ytterst om att man skall lära sig vinna fördelar på andras bekostnad. Låt oss lugnt säga att det medborgarskapsideal som verkar prägla Sverok ligger ljusår bort från den klassiska bilden av den återhållsamme och pliktmedvetne medborgaren, vars vilja till oegennyttiga sågs som en förutsättning för demokratins fungerande.
Och vad var det nu det hette i välfärdsstatens gryningstid? "Varje bortslösad skattekrona är ett svek mot de fattiga." Det var då, det.