Skandalen med tidningen News of the World rullar vidare i Storbritannien. I söndags lades den hårt ansatta tidningen ner efter avslöjanden om att den avlyssnat allt ifrån soldatänkors till försvunna barns telefoner. Det senare fallet när News of the World smyglyssnade och tog kontroll över den kidnappade, och sedermera mördade, trettonåringen Milly Dowlers mobilsvar är exceptionellt smaklöst. Hennes föräldrars allt mer desperata och snyftande meddelanden raderades efterhand för att ge plats åt nya meddelanden. Tidningens agerande försvårade polisens arbete, då de raderade meddelanden tycktes indikera att Milly var i livet.
För oss svenskar är nog bekantskaperna med brittisk skvallerpress begränsade till någon dokumentär om prinsessan Diana eller till turerna kring Sven-Göran Eriksson, under hans stormiga år som förbundskapten för det engelska fotbollslandslaget. Den minnesgode vet alltså att tabloiderna sedan länge använt skandalösa metoder för att nå sina mål. Den ovan återgivna episoden, med den bortrövade och avlyssnade flickan, är kanske det djupaste bottennappet för en brittisk presstradition som i åratal varit moraliskt bankrutt.
Frågan är hur det är möjligt? Och vad det betyder för demokratin och det öppna samhället?
Den amerikanska historikern Christopher Lasch menade i sin postumt utgivna bok Eliternas uppror och sveket mot demokratin att den moderna demokratin lever på lånad tid därför att den inte lyckas att återskapa de dygder som bär upp den. Enligt honom fungerar demokratin enbart på grund av att moraliska och religiösa normer från äldre tid fortfarande dröjer sig kvar. Man behöver inte vara religiös för att inse att vi människor behöver oskrivna och informella förhållningsregler som verkar utan att vi tänker på dem. Förhållningsregler som påminner oss om vad som är förkastligt och fel. Varför var dessa förhållningsregler okända för ledningen på News of the World?