Tevejournalisten Evin Rubars dokumentäd "Könskriget" blev uppmärksammat inte bara för att den avslöjade en extremfeminism med omfattande förgreningar in i regeringskansliet. Som grädde på moset blev Rubar också hotad av en av regeringens högre beslutsfattare i jämställdhetsfrågor.
Förre jämställdhetsminister Margareta Winberg framträdde som ansvarig för att tokerierna fått florera. Nu, när sommarstiltjen fått de värsta svallvågorna att bedarra kring regeringens jämställdhetsorganisation, riktas ljuset plötsligt mot statsråden Carin Jämtin, Mona Sahlin och Jens Orback.
Alla har de låtit sig luras av en handläggare i, just det, jämställdhetsfrågor. 44-åringen, som han kommit att kallas, hade anställts på falska meriter för att sedan ljuga ihop en massa jämställdhetsprojekt som han begärde statligt stöd för under fiktiva avsändare. Statsråden kastade glatt iväg sedelbunt efter sedelbunt utan att någon kontroll skedde. Allt lät ju så fint.
Även mer direkta påminnelser om Rubars erfarenheter dyker upp. Nu avslöjas att en medarbetare på Svenska Dagbladet utsatts för trakasserier av 44-åringen. Ledarskribenten Maria Abrahamsson dristade sig i höstas att skriva en kritiskt artikel om jämställdhet och fick strax därpå ett mejl där 44-åringen under falsk avsändare avslutade med att fråga vad hon hade för storlek på sin bh-kupa. Senare skickade han ett nytt mejl där han beskrev hur han stått intill henne vid ett övergångsställe.
Polisen kopplades då in och lyckades spåra mejlen till regeringskansliet. Tjänstemannen försäkrade inför regeringskansliets säkerhetschef att han inte skulle göra om ofoget. Så fick han en tillrättavisning. I övrigt hände ingenting.
I skrivande stund är 44-åringen inte ens avstängd, trots allt detta. Han har semester som alla andra medan bedrägerierna utreds.
Man måste fråga sig: är det en ren och skär slump att skandaler av påfallande likartad karaktär duggar kring regeringens jämställdhetskanslier? Knappast. Driver jämställdhetspolitik i sig fram missförhållanden? Självklart inte. Det handlar om vem som bedriver politiken, och varför.
Den socialdemokratiska eliten bedriver inte jämställdhetspolitik för sakens egen skull, utan ser det som en samhällstrend de kan utnyttja för att behärska den politiska scenen. Precis som allt annat är det ett instrument för att hantera makten, inte ett mål. Och just jämställdhet är så pass laddat, symboliskt och tänjbart att vanliga krav på regler, transparens och utvärdering kastats överbord. Som resultat har skapats en departementsmiljö som uppenbarligen är i behov av rejäl utvädring.
Så går det när politisk kortsiktighet går före långsiktig professionalism. "Jag borde ha blivit informerad direkt" sade statssekreteraren Lars Danielsson om 44-åringens mejl. Det är en fras väl inlärd sedan tsunamikatastrofen. Ett tidigare exempel på hur dåligt politiskt ledarskap skapat dålig organisationskultur.