Förhandlingarna mellan arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv och de fackliga paraplyorganisationerna LO och PTK om ett nytt Saltsjöbadsavtal har havererat. Oenighet om konfliktreglerna och turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd är skälet.
Från Svenskt Näringslivs håll har man velat att kompetens och skicklighet i stället för anställningstid ska vägas in vid uppsägningar till följd av arbetsbrist. Man har också velat begränsa fackens möjligheter till sympatiåtgärder. Syftet har varit att skapa en mindre rigid arbetsmarknad, vilket skulle gynna Sveriges företag. Inte minst i tider av kris och lågkonjunktur då många små och medelstora företags framtid hänger på att de kan behålla personal med rätt kunskaper.
Från LO-håll har man velat slå vakt om kollektivavtalen och den höga organisationsgraden. Med andra ord har man velat slå vakt om sin maktposition på arbetsmarknaden. Men det har samtidigt funnits en viss insikt om behovet av att förändra turordningsreglerna.
EG-domstolen har dessutom slagit fast att det komplicerade svenska förhandlingssystemet var ett avgörande skäl till att Byggnads blockad mot det lettiska byggföretaget Laval inte var motiverad. Ytterligare ett skäl till att LO har velat ha ett nytt huvudavtal har, enligt avtalssekreteraren Erland Olauson, varit att "inte riskera försämringar genom lagstiftning av den sittande borgerliga regeringen" (Ekot 27/11-07).
På kort sikt innebär haveriet "bara" att det föråldrade Saltsjöbadsavtalet från 1938 fortsätter att gälla. Men på lång sikt kan det vara ett första steg mot slutet för den svenska modellen - som ju bygger på att arbetsmarknadens parter kan enas. När de inte kan det, och behovet av förändringar växer i takt med att krisen förvärras och lågkonjunkturen fördjupas, växer trycket på politikerna.
Regeringen tänker dock inte agera. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin hänvisar till att parterna på arbetsmarknaden i så fall måste komma överens först. Men LO skyller haveriet på Svenskt Näringsliv och Svenskt Näringsliv skyller det på LO.
Detta Moment 22 har inga vinnare. Bara förlorare: Företagen, de anställda, facken, ekonomin. Och den svenska modellen - som uppenbarligen bara fungerar om Socialdemokraterna regerar och facken inte är i opposition. Det riskerar nu att leda till det som Erland Olauson varnade för innan förhandlingarna satte igång: Att arbetsmarknadsvillkoren regleras i lag i stället för mellan arbetsmarknadens parter.
Men med en regering som vare sig vill eller vågar stöta sig med facket behöver Erland Olauson ändå inte oroa sig. De "försämringar" han har varnat för kommer inte bli av. Arbetsmarknaden kommer fortsätta att vara rigid - trots att behovet av flexibilitet är större än någonsin. Företagen kommer fortfarande att tvingas göra sig av med anställda som de egentligen behöver för att överleva.
"Beklagligt", har många sagt om haveriet i förhandlingarna om ett nytt Saltsjöbadsavtal. Det är bara förnamnet.