Tyvärr tycks detta ha drabbat Sverige: Olika faktorer som luddiga betygskriterier, lönemässiga incitament för lärarna att sätta "glädjebetyg", konkurrens mellan skolorna om eleverna och ett överdrivet rättighetstänkande (där elever och föräldrar som en sista utväg alltid kan hota med att anmäla skolan) har tillsammans bidragit till betygsglidning.
Men läget är faktiskt ännu värre än vad som tidigare kommit fram. Skolinspektionens omrättningar av nationella prov visar att inflationen börjar redan vid provrättningen. Delprov som präglas av att det finns riktiga och felaktiga svar, och/eller att eleven ska lämna korta förklaringar - matematik och läsförståelseprov - rättas hyfsat likartat av omrättaren och av elevens egen lärare. Men uppsatserna i svenska och engelska får betydligt högre betyg av elevens egen lärare än av Skolinspektionens omrättare. Enligt omrättningen fick 33 procent av niorna och 40 procent av gymnasisterna alltför höga betyg på sina uppsatser i svenska.
Lägger man till glidningen i nästa led, när lärarna sätter generellt högre slutbetyg än provbetyg, står det klart att de svenska betygen lider av hyperinflation.
Vilket "räntevapen" kan stoppa betygsinflationen? Naturligtvis tydligare betygskriterier, professionell lönesättning av lärare samt mindre underdånighet från skolan gentemot bråkande elever och föräldrar. Men dessutom måste uppsatser och uppsatsliknande uppgifter bedömas av andra än elevens egen lärare. Textbedömningar innehåller ofrånkomligen ett mått av subjektivitet, och att lägga hela avgörandet i händerna på den lärare som har ett personligt förhållande till eleven är att be om "snälla" men i längden destruktiva glädjebetyg. Inte för att lärare skulle sakna kompetens, utan för att de är människor.