Att Försäkringskassan spenderar miljontals kronor på tv-reklam för att övertyga fler människor att bli bidragstagare är ett tecken i tiden (Correns ledarsida 9/10). Att leva på andra pengar ses inte längre som moralisk förkastligt. Tiden då bidrag sågs som något nödvändigt ont, en sista utväg för den som försök allt annat, verkar också vara förbi. Numera har bidrag blivit en "rättighet" fullt i klass med märkeskläder och iPhones.
Några av Sveriges ledande bidragsproffs finns inom Sverok. Ursprungligen organiserade förbundet så kallade lajvare, men har sedan en tid tillbaka breddat rekryteringsunderlaget med tv- och dataspelande ungdomar. Sverok kan sin tidsanda. På förbundets hemsida finns en utförlig steg-för-steg handledning i hur hugade söker bidrag. Att man gjort det så enkelt hur, och tydligt att, man som medlem kan "lösa finansieringsfrågan" är en av förklaringarna till att man nu är Sveriges största ungdomsförbund. Större än samtliga politiska ungdomsförbund tillsammans.
Det är intressant att följa reaktionerna på både Försäkringskassans bidragsreklam och Sveroks bidragsprofessionalism. För sådana kom i förra veckan då Slöseriombudsmannen Martin Borgs kritiserade Sveroks tillvägagångssätt i Expressen (1/11). Reaktionerna är av två slag. Den första menar att bidrag är just en rättighet och att inget fel föreligger i att upplysa fler om sina "rättigheter". Den andra poängterar att man inom Sveroks ramar, eller andra föreningar, kan lära sig föreningsdemokrati och få en vettig (nåja) fritidssysselsättning. Bidragen behövs för att hålla denna nyttiga verksamhet igång, resonerar man.
Problemet med det första argumentet är att det är fel. Med det andra att ingen motsätter sig det. Att vara föreningsaktiv kan vara utvecklande och stimulerande på många sätt. Men att utifrån det dra slutsatsen att alla upptänkliga föreningar ska finansieras med skattepengar håller inte. Mycket talar dessutom för att Sverok skulle vara stora även utan bidragsförsörjningen. Spel är ju roligt!
Alla pengar som skeppas iväg till Sverok-föreningar och andra liknande sammanslutningar ska inte negligeras. Men heller inte överdrivas. Pengarna är inte det största problemet. Problemet är i stället på det nonchalanta och självsäkra sätt som unga människor uppfostras till vetskapen om att bidrag är en legitim inkomstkälla för att finansiera ens egna privata fritidsintressen.
De värderingar som ligger bakom Försäkringskassans bidragsreklam och den lättsinniga synen på föreningsbidrag är en och samma. Men det måste bli ändring på det. För bidrag är ingen rättighet.