Länsarbetsnämnden i Östergötland ansöker om 20 miljoner kronor iextra stöd för att matcha de ökade arbetsuppgifter som följer i spårenav uppsägningarna på Saab i Linköping och Billerud i Skärblacka.Arbetslösheten slår blint. Snart spricker den uppblåsta skryt- ochpropagandaballongen. Då uppenbaras att Östergötland är en region pådekis. Arbetslösheten är högre än i flertalet regioner;sysselsättningen är lägre, ohälsotalen högre. "Den fjärdestorstadsregionen" slirar i sörjig gyttja.
30 000 jobb försvann under 1990-talet. 2003-2004 sopades ytterligare4 300 arbetstillfällen bort. Om Östergötland ska leva upp tillregeringens sysselsättningsmål krävs att drygt 3 000 östgötar får jobbi dag.
17 900 östgötar är öppet arbetslösa. Ytterligare 11 400 återfinns iarbetsmarknadspolitiska åtgärder. Att jobbslakten i Östergötland möttsav begränsat intresse i regeringskansliet har sannolikt med den falskabilden av Östergötland som det starka och välmående länet att göra.Därför uteblir de halvt om halvt utlovade satsningarna på det avföretagsnedläggelser hårt drabbade Motala. Enligt den officiella bildenligger Motala på bekvämt avstånd från det dundrande tillväxtundretLinköping. (Att möjligheternas Linköping dras med hög arbetslöshetlåtsas ingen om.)
Bilden är komplex. När arbetslösheten ökar syns tecken påarbetskraftsbrist. Under 90-talet tjatades om nödvändigheten av enkvalificerad yrkesutbildning, som bland annat skulle fungera som enspärr mot flaskhalsar orsakade av arbetskraftsbrist. Inget hände. Finnsdet något annat län där det snackas så mycket om behovet av samordningoch samarbete, utan att något händer?
Sektorsövergripande regionala strategier slår inte huvudet avarbetslöshetsspöket, men de stimulerar till nytänkande. I elfte timmenåterfinns nu ett förslag till regionalt utvecklingsprogram på bordet.En papperstiger eller en tiger i tanken på den östgötska kärra somslirar i gyttjig sörja?
Regeringen och oppositionen lovar kamp mot arbetslösheten. Nyamiljarder utlovas, till bland annat utbildning. Bra. Menarbetsmarknadspolitiken måste kombineras med en aktiv och regionaltanpassad
närings- och sysselsättningspolitik. Det bör den politiska debatten handla om.
Torbjörn Gustavsson
Socialdemokratisk krönikör