Mycket tyder på att politikerna i Linköping trappar upp ansträngningarna att jaga bilisterna ut ur centrum. Nu idisslas om "handelsgator" och fler cykelvägar. Bilisterna betraktas som grönlurviga, aggressiva aliens.
Nyhögern inom näringslivet och moderaterna fattade att högern måste gripa problemformuleringsinitiativet, d v s sätta dagordningen för debatten. Där är vi i dag. Nyhetsjournalister frågar de rödgrönas representanter varför de "värnar om bidragen" när de rödgröna föreslår höjd ersättning i arbetslöshetsförsäkringen. Suck och stön.
Finansminister Borg får frågan (Dagens Industri) hur jobben ska bli fler. "Ytterligare förstärka jobbskatteavdraget", svarar Borg. Visst, några jobb ger det säkert, men till priset av avskräckande höga kostnader för statsfinanserna. Sänkta arbetsgivareavgifter/egenavgifter har bättre träffsäkerhet när det gäller jobbtillväxten. Att göra det billigare att anställa, på samma gång som landstingen garanteras ytterligare ekonomiska resurser, är utmärkta smörjmedel för nya jobb.
Marknadsliberalismens principer sätter grimma på politiken. Ett exempel: Vid minsta antydan om att målet om prisstabilitet är hotat, dånar alarmklockarna hos Riksbanken, som rycker ut. Att arbetslösheten pendlar kring 10 procent föranleder ingen åtgärd.
Här finner vi en förklaring till varför så många sossar och annat vänsterfolk känner uppgivenhet. I samma ögonblick som finanspolitiken kläddes i normpolitikens tvångströja (utgiftstak m m) begränsades den politiska verkningskretsen, och därmed möjligheterna att bekämpa arbetslösheten.
Konsekvenserna av ytterligare fyra år med ministären Reinfeldt vid makten: Läs "Bokslut Reinfeldt" (Ordfront).
Reinfeldts och Gunnar Axéns Sverige: En svensk soldat som stridit och sårats i Afghanistan nekas sjukersättning därför att han inte infann sig i tid hos arbetsförmedlingen.