Blir det partisekreteraren Erik Ullenhag? Eller Johan Pehrson, Folkpartiets rättspolitiske talesperson? Stalltipset verkar vara riksdagsmannen Tobias Krantz, doktor i statsvetenskap och väl insatt i utbildningsfrågorna.
Men är det självklart att den som nu är på väg in i regeringen också ska ta över ansvaret för just högskole- och forskningsfrågorna? Nej! Det här är ett ypperligt tillfälle för statsministern att göra en större regeringsombildning och toppa laget inför valet 2010. Den tomma stolen i regeringen ska givetvis besättas av FP (som stärkt sina positioner efter EU-valet) - men det är inte givet att den ska stå i utbildningsdepartementets lokaler.
En toppning av laget behövs. Regeringspartierna, trots de senaste månadernas inhämtning i opinionsmätningarna, ligger fortfarande efter det röd-gröna blocket. I gårdagens mätning från Sifo är visserligen skillnaden bara 0,3 procentenheter, men än så länge till de röd-grönas fördel och Kristdemokraternas kräftgång fortsätter. Enligt mätningen, som publicerades i Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten och Skånska Dagbladet, hade KD klarat fyraprocentsspärren med nöd och näppe om det hade varit val i dag.
Göran Persson blev på sin tid som statsminister känd för sina smått spektakulära regeringsombildningar. Thomas Bodström kom från ingenstans (i alla fall inte från politiken) och blev snabbt populär. Laila Freivalds gavs en andra chans trots de skandalomsusade bostadsaffärerna. När hon lämnade regeringen för andra gången (officiellt för att hon försökt stänga Sverigedemokraternas webbsidor, inofficiellt för den massiva kritiken efter flodvågskatastrofen) tog toppdiplomaten Jan Eliasson över i Arvfurstens palats.
Perssons ommöbleringar skedde oftast inte av fri vilja, de var resultatet av olika skandaler och alla var långt ifrån lika lyckade som rekryteringen av Bodström och Eliasson. Men Persson var i alla fall tydlig med att han var regeringsbildaren.
I det hänseendet har Fredrik Reinfeldt en hel del att lära av Persson. Debaclet när de borgerliga tog över makten 2006, då två ministrar fick lämna regeringen på bara ett par dagar, har med rätta väckt vissa frågor om Reinfeldts omdöme. Men det är inte skäl nog att lägga över hela ansvaret på FP och Jan Björklund.
FP har flera bra ministerkandidater. Till och med bättre än de som det nu spekuleras om - men som inte har utbildningsfrågorna som specialitet.
Birgitta Ohlsson är definitivt en av dem. Hon skulle bidra till regeringen med både sin kompetens och popularitet. Men eftersom Reinfeldt envisas med att inte göra någon större ommöblering, trots att det finns flera omotiverat svaga och anonyma ministrar, kommer Ohlssons kvaliteter inte regeringen till godo.
Olyckligt? Ja, det är bara förnamnet. Laget hade behövt toppas. Birgitta Ohlsson hade behövts i regeringen.