Att ställa LO-medlemmarnas starka löneutveckling 1991-2007 mot att bidragsersättningar inte har ökat lika mycket, och kalla detta "alarmerande", känns inte så strategiskt. LO är på väg in i en avtalsrörelse och att då klaga på att de egna medlemmarna fått för mycket de senaste åren är inte smart.
LO vill trumma in budskapet att den borgerliga regeringen medvetet ökar klyftorna mellan dem som arbetar och dem som inte gör det. De tycks ha missat att alliansens mantra under valrörelsen 2006 var att "det ska löna sig att arbeta", och att vallöftet är uppfyllt.
Men LO missar sitt eget ansvar för klyftorna. LO liksom S motsätter sig alla alliansinitiativ för att strama upp sjuk- och arbetslöshetsförsäkring. Det leder till många fler bidragsförsörjda, och då räcker inte pengarna till höga ersättningsnivåer. Enkel matematik.
LO:s ständiga krav på höga ingångslöner bidrar dessutom till att hålla många unga och invandrare i utanförskap. Att permanent vägras chansen att ta sig in på arbetsmarknaden är rimligtvis värre än att tillfälligt ha en låg a-kassa eller ingångslön, men det ser inte LO.