Regeringens samordningsminister Pär Nuder försöker slå blå dunster i våra ögon när han vill få oss att tro att sjuk- och hälsovården samt välfärden i övrigt är en fråga om organisatorisk struktur. I en lika lång som tom och platt och intetsägande artikel på Dagens Nyheters debattsida lyckas samordningsministern med konststycket att reducera den ideologiskt laddade och kärnvapenbestyckade frågan om välfärdens finansiering till en fråga om organisatorisk uppbyggnad och samordning...
När Pär Nuder lägger pannan i djupa låtsasveck och uppmanar oss att tänka stort och nytt i fråga om den offentliga samhällsorganisationens struktur, fullföljer han den ideologiska desinformationskampanj som regeringen Persson bedrivit med obönhörlig konsekvens sedan krisåren 1994-1997. Valrörelseretoriken dånar och vibrerar av det entydiga budskapet "vård, skola, omsorg", men i praktiken betyder regeringens politik att resurserna till den offentliga sektorn minskar (mätt som andel av BNP) och att skattekvoten (hur stor del av våra inkomster vi betalar i skatt) krymper. Så länge den politiken har tolkningsföreträde kan Pär Nuder skriva hur långa artiklar som helst. Resurserna till den offentliga sektorn minskar likafullt. Vad spelar det då för roll om landstingen skrotas, kommunerna tar över primärvården och staten den högspecialiserade vården?
Rent löjeväckande blir det när samordningsministern skriver om behovet av nationell samordning. Hur mycket är det snacket värt? Minns hur den socialdemokratiska regeringen gav efter för det marknadsliberala upproret mot den folkligt förankrade och sammanhållna enhetsskolan. Nu sitter vi där med skattefinansierade privatskolor som kallas friskolor och som står bredbent i vägen för allt vad nationell samordning heter.
Sverige behöver en politik för arbete och tillväxt. Inte en samordningsminister som leker Kejsarens nya kläder. Socialdemokratin och LO har, tillsammans eller var för sig, presenterat ett skimrande radband av angelägna och realistiska förslag till en offensiv politik. Förslagen finns, men nånting saknas: den politiska viljan. Det om något står klart efter Pär Nuders artikel i gårdagens DN. Att statsministern går sjukskriven är en sak. Att regeringen tagit världens längsta sommarlov är värre.
I dag, tisdag, öppnas Sveriges första urinmack. Där kan lastbilschaufförer tanka diesel och Adblue/urea, som är 32 procent urin utspätt i vatten.
Macken ligger i Stockholmsområdet. På invigningsdagen skvalar musiken över besökarna. Det framgår inte vilka grupper som ska spelas, men hårdrockarna Kiss passar säkert in. Blir urinmacken en succé och bolaget inte uriner..f´låt, ruineras, kan ägarna bjuda på operett: "Kiss me Kate".
Det är inte ofta, men ibland händer det att man har nytta av sina arbetskamrater. Som häromdagen, när en glädjestrålande Maria Soomro kom rusande mot mig. Först trodde jag att hon skulle fria, men det var bättre än så. "Du måste gå till Akademibokhandeln!" gastade hon. "Jag köper mina böcker hos Calle i Kisa, Wetterheds i Vadstena eller Åke i Åtvidaberg", sa jag. "Ja-ja-ja", gnäggade Maria, som jag i fortsättningen kallar Herbert eftersom hon vill vara anonym.
- Akademibokhandeln säljer en massa Elvis-prylar, fortsatte Herbert.
- Väckarklockor, glasunderlägg, skrivblock. Såna grejer. Helt fantastiskt!
Jag gick dit, och återvände till redaktionen med en Elvis-väckarklocka. Men glasunderläggen var slut. Dom hade Herbert köpt.
- Som jag har letat! jublade hon.
- Maken och jag har köpt hus, men det är först nu, med Elvis-underläggen på borden, som kåken känns möblerad på riktigt.
Sa Herbert och dansade bort som på små lätta moln.
Å andra sidan
TORBJÖRN GUSTAVSSON