Den borgerliga regeringen fick en knackig start. Men det är inte enskilda ministrars syn på tv-licensen och svartarbete som orsakat raset i helgens opinionsmätning från Sifo. Missnöjet i väljarkåren beror i första hand på förändringarna i a-kassan. Och att den borgerliga regeringen faktiskt för en borgerlig politik.
Det är alltid roligare när väljarna är nöjda. Men statsminister Fredrik Reinfeldt har ingen anledning att misströsta. Det viktiga för regeringen är slutbetyget i valet 2010 - inte hur vindarna blåser två månader efter maktskiftet i Rosenbad.
Alliansregeringen har fått väljarnas mandat att bryta utanförskapet och få fler människor i arbete. Det kräver mod att utmana etablerade sanningar och vidta åtgärder som inte är särskilt populära. För att nå resultat under mandatperioden gäller det att sjösätta de tuffa förslagen redan nu.
På sikt blir vi alla vinnare av att fler människor arbetar. Men det går inte - som vissa tycks efterlysa - att exakt svara på hur många jobb det skapas av att höja a-kasseavgiften och öka incitamenten att söka arbete.
Men, visst. Även om statsminister Fredrik Reinfeldt och arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin må ha rätt i sak är det uppenbart att de hade tjänat på att mer pedagogiskt klargöra detta samband.
Reformerna måste helt enkelt kläs i en större berättelse.
För Reinfeldt är det angeläget att återta initiativet och förklara varför det är bättre att arbeta än att vara fast i bidragsberoende och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är också viktigt att folk uppmuntras till att hellre ta ett jobb man inte gillar än inget alls - även om det kan innebära att man måste flytta eller pendla dit jobben finns.
Vidare måste väljarna övertygas om att a-kassan är en omställningsförsäkring, inte en permanent försörjning.
Det är inte helt förvånande att regeringen går bakåt i den senaste opinionsmätningen. Sambandet mellan höjd a-kasseavgift och jobbavdrag har varit otydligt och tyvärr dröjer många av de jobbskapande åtgärderna först till sommaren 2007. Dessutom har facken missat få tillfällen att skrämma med ett politiskt systemskifte.
Samtidigt har regeringen - till skillnad från den trista oppositionen - en spännande och utmanande tanke om hur de nya jobben ska skapas. Den har förstått att den svenska modellen måste trimmas en aning om Sverige ska klara konkurrensen i en global värld. Och att människor blir tryggare när det är lättare att byta från ett jobb till ett annat.
För facket och oppositionen tycks det vara en chock att alliansregeringen är beredd att genomföra den politik man gick till val på. Men det går knappast att säga att förslagen kommer som en överraskning.