Hedersvåldet i Sverige har fyra ansikten: Pela Atroshi, som 1999 sköts ihjäl av sin far i Irak, Fadime Sahindal, som 2001 sköts till döds av sin pappa i Uppsala, Abbas Rezai, som 2005 knivdödades av sin flickväns familj i Högsby och Tugba Tunc, som förra året utsattes för mordförsök i Turkiet sedan hon vägrat gifta sig med en släkting.
Gemensamt för de fyra var att de vägrade låta någon annan bestämma över deras liv. De tog till vara de rättigheter som borde vara givna för alla svenskar; att själva välja kompisar, partners, fritidsintressen och jobb.
Men när Stockholms universitet förra året frågade 1 200 högstadieflickor i några invandrartäta huvudstadsförorter om de fick umgås med vilka de vill, ha pojkvän, vara med på skolgympan blev resultatet nedslående.
Bland dem som var födda utomlands svarade 60 procent nej på fyra frågor eller fler. Motsvarande siffra bland dem med utlandsfödda föräldrar var 50 procent.
Om samma frågor hade ställts till samtliga högstadieelever i Sverige skulle det betyda att 100 000 flickor lever med hedersförtryck.
Men även pojkar drabbas. I familjernas kontroll av döttrarna spelar sönerna ofta en viktig roll och pojkar gifts också bort mot sin vilja.
Det har varit svårt för samhället att hjälpa dem som utsätts för hedersförtryck.
Ett problem är att spektrumet är så brett. Hedersförtryck kan handla om allt från att ständigt vara under uppsikt till att bli könsstympad, bortgift eller utsatt för grovt våld.
De sociala myndigheternas arbetssätt har dessutom visat sig vara problematiskt. När ett barn far illa kopplas familjen alltid in.
Men för dem som är förtryckta är familjen problemet och kontakt med föräldrarna kan bli förödande.
Det har också visat sig att kunskaperna om hederskulturer brister bland dem som möter utsatta. Därför har myndigheterna haft svårt att se problemen - och att hitta lösningar.
Länsstyrelserna i Östergötland och Skåne har tillsammans gett ut boken "Hedersrelaterat våld och förtryck - ett kunskapsunderlag för hälso- och sjukvården".
Tanken är att höja kunskapsnivån bland dem som i sitt arbete möter personer som förtrycks, så att de snabbare kan ta itu med problemet.
I boken ges en nyanserad och pedagogisk bild av begreppet heder, hur ansvaret för familjens heder läggs på kvinnorna och hur de hanterar sin sexualitet. Läsaren får också ta del av ett antal "vittnesmål"; om hur det är att leva med hedern som ständig följeslagare.
Mest matnyttigt är avsnittet om rutiner för och samverkan mellan sociala myndigheter och exempelvis ungdomsmottagningar och skolsköterskor. Där finns även en checklista för hur man bör gå till väga när man möter utsatta.
Okunskap och bristen på rutiner leder i dag till att många fall av hedersrelaterat förtryck och våld går alldeles för långt.
Länsstyrelsernas nyutkomna bok kan spela en viktig roll för att bryta trenden.