EU:s nya jordbrukspolitik och det i Sverige kommande, nya miljö- och landsbygdspoliska programmet, kan bli en hävstång för det svenska jordbruket. Men säkert är det inte. Jordbrukets förmåga att överleva och hävda sig i en hårdnande internationell konkurrens, hänger i mycket samman med faktorer som varken svenska bönder eller politiker råder över. Men att påverka går, som till exempel i fråga om djurhälsa, miljö, växt- och djurskydd i övriga EU-länder. En ensidig och restriktiv svensk djurskyddslagstiftning med mera är inte, hur moraliskt berättigad den är, möjlig att upprätthålla i det långa perspektivet, såvida vi inte accepterar att jordbruket reduceras till en marginell parentes.
Dessbättre överens-stämmer den svenska regeringens krav på EU med önskemålen hos medvetna konsumenter i Europa. Svenskt jordbruk i allmänhet och den mjölkbaserade produktionen i synnerhet besitter en tillväxtpotential av imponerande mått.
Kombinationen hög produktivitet och exemplarisk djurhållning samt omsorgen om det rika och mångfacetterade odlingslandskapet, innebär extraordinära konkurrensfördelar för Sveriges bönder, allt under förutsättningen att övriga bitar faller på plats. Vilket de alltså inte gör. Inte ännu.
Även om de areella näringarnas betydelse för tillväxt och sysselsättning minskat dramatiskt sedan 1960-talet, svarar livsmedelsproduktionen, förädlingsindustrin ej medräknad, för tre procent av Sveriges BNP. De så kallade gröna sektorerna utgör tio procent av den totala sysselsättningen i Östergötland.
Svenska jordbruksföretag hör sannolikt till världens mest kostnadseffektiva.
Fortlöpande rationaliseringar och ett successivt införande av ny och avancerad teknik, samt stora investeringar i övrigt, har gjort att sektorn hävdat sig utomordentligt väl sedan Sverige trädde in i EU -- trots uppenbara konkurrensnackdelar, och trots att Sverige inte alls i samma utsträckning som till exempel Finland, utnyttjat det stöd som finns att hämta hos EU:s program för miljö- och landsbygdsutveckling.
Svenskt jordbruk har framtiden för sig, även om enheterna blir färre (men större). Den globala konsumtionen av mjölkprodukter ökar, marknaden förefaller omättlig.
Minskade exportsubventioner och liberaliseringen av världshandeln betyder hård och skärpt prispress. Häri ligger möjligheterna för svenska jordbruksföretag, som sedan drygt tio år anpassat sig till den avreglerade jordbrukspolitikens förutsättningar.
Möjligheterna kan dock knappast förverkligas så länge klyftan mellan produktionskostnader och priset till bonden fortsätter att öka snabbare i Sverige än i övriga EU-länder.
Jordbruksverket bedömer att jordbruket behöver ett årligt tillskott motsvarande en halv miljard kronor för att kunna konkurrera med omvärlden.
Åkerarealen och andelen betsmark ökar. "Sveriges mjölkbönder tror på framtiden", skriver intresseorganisationen Svensk Mjölk i ett pressmeddelande. Tror politikerna på en framtid för bonden?