Den senaste tidens utveckling av svensk ekonomi beskrivs bäst med tre ord: Mörk, mörkare, mörkast.
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin har redan kallat 2009 för ett "skitår" och det ser inte ut att bli så mycket bättre under 2010.
I tisdags skrev finansminister Anders Borg ännu en gång ner de ekonomiska prognoserna.
Tillväxten väntas sjunka till minus 0,8 procent 2009, för att sedan vända uppåt 2010 och öka till 1,5 procent.
Arbetslösheten väntas gå upp till 7,7 procent 2009 och 8,5 procent 2010. Sysselsättningen sjunker då med 1,7 procent 2009 och 1,2 procent 2010.
Överskotten i statens finanser väntas sjunka från 2,5 procent i år till minus 1 procent under både 2009 och 2010. I kronor motsvarar det underskott på 45 miljarder för 2009 och 37 miljarder för 2010. Först 2011 ser det ut som att staten kommer att hamna på plus igen.
Det råder ingen tvekan om att läget är bekymmersamt. "Vi får gå tillbaka 30 år för att hitta något liknande", sammanfattade finansministern läget när han presenterade de nya siffrorna.
Och det är inte bara statens ekonomi som är skakig. Enligt nya prognoser från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, väntar ännu dystrare tider för kommuner och landsting än vad som tidigare förutspåtts. Orsaken är att den globala lågkonjunkturens verkningar, lägre sysselsättning och minskade skatteintäkter, har förvärrats och snabbats på av krisen på världens finansmarknader.
Ännu en dyster prognos kom i går från Svenskt Näringsliv, som spår färre investeringar, ökad arbetslöshet och svag tillväxt.
I samma takt som de dystra prognoserna levereras höjs allt fler röster för att regeringen måste göra något. En del är partsinlagor, för att få sina egna intressen tillgodosedda. Och på de som ropar högst låter det som att regeringen inte gör något alls - trots en expansiv budget, ett stimulanspaket på 8,3 miljarder, stöd till bilindustrin på 28 miljarder och kraftfulla åtgärder för att stärka likviditeten och förtroendet i den finansiella sektorn.
Allra högst ropar socialdemokraterna och Thomas Östros - som anklagar Borg för att vara den ende som inte tror att politiken kan spela någon roll för att motverka nedgången.
Men det är tack vare en stram finanspolitik som Sverige i dag står bättre rustat att möta lågkonjunkturen än de flesta andra länder. Utan att behöva skära ned eller höja skatten, dessutom. Det är tack vare regeringens skattesänkningar som vi har mer pengar i plånboken. I kombination med sjunkande räntor, lägre bensinpris och låg inflation står de flesta svenskar därför väl rustade.
Och att Anders Borg i allra högsta grad tror på politiken, att den spelar en avgörande roll, framgick tydligt i tisdags - när han slog fast att ordning och reda i finanserna är kärnpunkten i det läge som Sverige befinner sig i. Inga vidlyftiga löften om mirakelkurer som riskerar att spä på de kommande årens underskott.
Om han inte hade trott på politiken hade han väl gjort precis tvärtom?