Finns det någon gräns för hur pass grova och anstötliga kvällstidningarnas löpsedlar egentligen kan få vara? Frågar man tidningarnas redaktörer är svaret att tidningarna själva givetvis har skarpa gränser för vad som är moraliskt acceptabelt och att de anstränger sig till det yttersta för att visa hänsyn.
Och det är förstås nys. Därför tapetseras kiosker och affärer med sex och åter sex, för att redaktörerna i fråga vet att det är signaler till reptilhjärnan som får folk att haja till. Det är kändissex, nakenchocker, Big Brother-Lindas bröst, or-gasmrekord och ibland även halvt naket på bild. Och det har bara blivit värre med tiden.
I dagens Corren ställer sig en butiks-chef i Linköping tveksam till den bojkott som Sveriges Livsmedelshandlareförbund, SSLF, har uppmanat sina medlemmar till med anledning av den tilltagande sexualiseringen. Bättre än att han vägrar sätta upp löpsedlarna vore att tidningarna ifråga självcensurerade, menar han.
Jo, och i en bättre värld hade de redan gjort det. Men väldigt lite talar för att det kommer att hända. Därför är bojkottidén helt riktig. Folk får förstås läsa vilket strunt de vill, men löpsedlar figurerar i ett offentligt rum i vilket barn vistas
Dock, en lika viktig princip är formerna. Leveransavtal måste följas, och står det där att löpsedlarna skall upp skall de upp. Vill SSLF visa att de värnar ansvar och god smak är det bara att sätta sig ned med kvällstidningarna och omförhandla avtalsvillkoren.
Det blir i en sådan situation SSLF:s moral sätts på prov. När det rätta kostar.