I en ny statlig utredning föreslås det bland annat att små kommuner ska få minska storleken på sina kommunfullmäktige. Det är en bra idé.
Efter två års beredning presenterades i början av maj utredningen Vital kommunal demokrati (SOU 2012:30). Den innehåller flera intressanta förslag som, om de blir verklighet, kommer att ha stor påverkan på hur kommunerna styrs. Utredningens två viktigaste och mest intressanta förslag är att golvet för hur få ledamöter ett kommunfullmäktige måste ha sänks från 31 till 21 stycken för de minsta kommunerna och att kommunalt majoritetsstyre införs under en åttaårig prövoperiod.
I dagsläget måste kommuner som har färre än 12 000 innevånare som minst ha 31 ledamöter i sitt fullmäktige. Det är tillåtet att ha fler, men 31 är en minimigräns. Utredningens förslag är att minimikravet sänks till 21 ledamöter för kommuner med färre än 8 000 innevånare och att kommuner som har mellan åtta och sexton tusen innevånare som minst ska ha 31 ledamöter.
I Östergötland finns det åtta kommuner med färre än sexton tusen innevånare. Sju av dem: Åtvidaberg, Kinda, Valdemarsvik, Vadstena, Ödeshög, Boxholm och Ydre har färre än tolv tusen innevånare och kvalificerar sig alltså redan för att ha det lägsta antalet ledamöter. Alla utom Åtvidaberg och Kinda har dessutom mindre än åtta tusen innevånare och kommer om det nya förslaget går igenom att kunna minska sina fullmäktige till 21 ledamöter.
Skälen till dessa förändringsförslag är flera. Under förra mandatperioden lämnade sexton procent av kommunfullmäktigeledamöterna sina uppdrag i förtid. I små kommuner är det här problemet än mer omfattande än i stora. Vid valet 2010 var nästan 40 procent av kommunledamöterna nya. Dessa siffror pekar på att många som kommer in i de kommunala församlingarna inte finner uppdraget nog stimulerande för att stanna kvar mer än en mandatperiod eller ens det. Att fullmäktige bantas i de minsta kommunerna är därför ett bra förslag.
Det andra stora förändringsförslaget i utredningen är att kommunalt majoritetsstyre införs. Lokalt, till skillnad från riksnivå, styrs Sverige alltid av "samlingsregeringar" eftersom de flesta partierna, ibland alla, från båda blocken tar plats i kommunstyrelsen.
Utredningens idé är att majoritetsstyret ska klargöra vem som verkligen leder kommunen och på så sätt underlätta medborgarnas ansvarsutkrävande, samtidigt som fullmäktiges roll som den lokala demokratins främsta plattform förstärks. Det blir där majoriteten och oppositionen möts, inte i kommunstyrelsen.
Förslaget är spännande, men det går inte att ohämmat förespråka det. För det första riskerar det att bryta med en lång svensk tradition av resonemang och konsensus som grund för beslut. För det andra drivs kommunpolitik i regel inom mycket snäva (ekonomiska) ramar. Möjligheten till ideologiska utsvävningar är och bör vara liten. Att alla bereds plats i kommunstyrelsen har därför sina fördelar.