Linköpings kommun sparar 8,5 miljoner på psykvården. Det beror på att kommunen fått in ett anbud från ett privat företag som vill ta över driften av dagverksamhet och bostäder för personer med psykiska funktionshinder. Utmärkt.
Om det privata alternativet blir billigare och håller samma kvalitet finns det inget negativt med det. Att spara på rätt sätt ger kommunen mer resurser. De kan i bästa fall satsas på utökad verksamhet kommande år. Och om pengarna inte behövs i psykvården så behövs de säkert någon annanstans. Kommunen saknar knappast viktiga åtaganden - och alla kostar de pengar.
Problemet i svensk psykvård är inte att kommunerna satsar för lite. Det är staten och landstingen som måste satsa mer på den tunga vården av allvarligt psykiskt sjuka. Och samordningen mellan landsting och kommuner måste bli bättre. Att det frigörs pengar ökar kommunens möjlighet att sin del av ansvaret.