De politiska ambitionerna med Linköpings nya stadsdel Djurgården är höga. Ekologisk, social och hållbar utveckling står i centrum för kommunens planering. Mångfald, attraktivitet, långsiktighet och resurseffektivitet är några av ledorden. Och till skillnad från hur det har varit tidigare när nya stadsdelar och bostadsområden byggts och planerats är tanken att alla ska känna sig välkomna.
Det finns alltså en uttalad ambition att motverka segregation. Det är därför ingen slump att arkitekterna har fått i uppdrag av kommunen att bereda plats för en eventuell moské på Djurgården.
Men att det blir en moské är det i slutändan upp till Linköpings omkring 5 000 muslimer att se till. Det kommunen gör är att bereda plats. För att en moské sedan ska kunna bli verklighet måste någon av de muslimska föreningar som finns i Linköping ta på sig att bygga, driva och sköta underhållet av moskén. Om någon av dem har tillräckligt med muskler - ekonomiska förutsättningar - är tveksamt i dagsläget. Men det är egentligen en senare fråga.
Det viktiga just nu är kommunens markering: I framtiden ska Linköpings muslimer förhoppningsvis slippa vara hänvisade till trånga källarlokaler. I framtiden ska de förhoppningsvis inte behöva fira avslutningen på Ramadan, Eid-al-fitr, i ett smockfullt Cupolen - där alla som ville vara med och fira i tisdags knappt fick plats.
Det är en välkommen markering från kommunens sida. Islam är näst största religion i Sverige. Självklart ska de som utövar islam kunna göra det i fräscha, fina lokaler. De ska inte behöva vara förpassade till underjorden, vilket de flesta av Linköpings muslimer är i dag.
En moské, ett kulturcentrum eller vad man nu väljer att kalla den samlingsplats för muslimer som kommunen gör plats för på Djurgården kan dessutom spela en viktig roll i integrationspolitiken. De, förhoppningsvis många, muslimer som samlas där kommer att bli lättare för samhället att nå och kommunicera med. Kontaktytan blir med andra ord större. Liksom förmodligen också känslan av samhörighet, bland både muslimer och de som är födda i Sverige. Kanske kan det i sin tur leda till att fördomarna mot muslimer minskar. Det vore utmärkt i så fall.
Men än så länge är frågetecknen många. Så många att om är en rimligare fråga än när en moské på Djurgården kan bli verklighet.
Ett stort frågetecken är ju hur ett moskébygge skulle finansieras.
Eftersom de muslimska föreningarna i Linköping sannolikt inte kommer att kunna stå för kostnaderna själva kommer de att behöva vända blickarna utomlands. Hur mycket pengar det rör sig om eller vilka länder som kan bli aktuella vet vi inte. Det vi vet är att det provocerar; att många ser det som ett slags "muslimsk expansionspolitik" på svensk mark.
Men så länge finansiärerna är på det klara med att församlingen de hjälper finns i Sverige - att de som är aktiva i den bor, jobbar och är en del av det svenska samhället är farhågorna för en muslimsk expansionspolitik överdrivna.