Det är föräldrarnas ansvar att uppfostra sina barn. När detta misslyckats så till den grad att barnen överskrider samhällets lagar och regler träder myndigheterna in. Är förövaren över femton blir det rättslig påföljd, är hon under femton blir det upp till de sociala myndigheterna att hantera problematiken. I många fall händer ingenting alls.
Att polisen nu också ska få befogenhet att inleda förundersökningar och till exempel ta DNA-prover på ännu icke straffmyndiga barn, utan föräldrarnas tillstånd, är också ett bra sätt att utöka möjligheterna att komma tillrätta med den här typen av problem. Ofta saknar de sociala myndigheterna tillräcklig information för att få grepp om barnets hela historia. Det visar också de unga förbrytarna på ett tidigt stadium att samhället tar deras lagöverträdelser på allvar.
För ett år sedan berättade Corren om en 14-åring i Linköping som var misstänkt för ett femtiotal olika brott. Med bättre stöd och hjälp hade det inte behövt gå så långt. Flertalet av brotten hade kunnat förhindras och det hade varit lättare för de sociala myndigheterna att tillsammans med föräldrarna ge honom en bättre start på sitt vuxna liv.
Att göra föräldrarna skadeståndsskyldiga kommer inte att utplåna den brottslighet som utövas av barn, men det är ett sätt för samhället att sända en tydlig signal till dem hos vilka ansvaret vilar. I en tid när föräldrar frånhänder sig sitt sansvar och skyller egna tillkortakommanden på samhället är detta en viktig påminnelse.
I samband med förra årets upplopp i svenska förorter där ungdomar, som i många fall var straffomyndiga, satte eld på bilar och kastade sten på brandkår och polis, möttes poliserna av oförstående eller till och med fientlighet från föräldrarnas sida. Andra exempel är de många lärare som vittnar om hur ett allt större uppfostringsansvar tycks falla på deras lott eftersom någon fostran inte utövas i hemmen.
Förhoppningsvis kommer de nya lagförslagen att medföra en ökad medvetenhet hos föräldrar om det egna ansvaret, och dessutom förbättrade möjligheter för socialtjänst och polis att förebygga, hjälpa och stötta de barn som kommit snett i tillvaron.
Självklart reser oppositionen med Thomas Bodström i spetsen genast invändningar om att lagförslagen handlar om att sparka på den som redan ligger. Så låter det alltid från vänsterhåll när det handlar om att någon ska ta ansvar. Att låta föräldrar ta också ett ekonomiskt föräldraansvar är inte att sparka på den som ligger. Det är vi alla som betalar för brottsligheten via skattsedeln och via försäkringspremier.