Det finns både glädjande och nedslående besked i den senasteSifomätningen. Det är gott att kunna konstatera att de borgerligapartierna är i en låt vara ytterst knapp ledning. Det väger väldigtjämnt mellan blocken, men det viktiga är att effekten av Högforsmötet islutet av sommaren trots allt blivit bestående.
Efter att de borgerliga partiled-arna samlades hemma hos MaudOlofsson i Högfors och tillkännagav sin allians skedde en förskjutningi opinionen, till fördel för borgerligheten. Det övertaget har deborgerliga partierna behållit. Och det är mycket hoppingivande.
Men det finns också mindre goda nyheter i Sifo. En sådan är att detgår dåligt för kristdemokraterna. Kd är nere på 4,6 procent, vilket ären halvering jämfört med resultatet i valet 2002. Partiet ärborgerlighetens svaga länk och kommer att åka ut ur riksdagen om detfortsätter så här.
Det är inte det att det saknas frågor som skulle kunna lyftakristdemokraterna. Tillståndet i till exempel skolan är ytterst ettutslag av den värderingsupplösning som präglar Sverige. Ett kd som intevore så räddhågat skulle ha varit den naturliga opinionsbildaren försunda dygder och värderingar. Det är stor synd och skam att partietförsitter detta tillfälle.
Över huvud taget behöver borgerligheten gå i närkamp medvärdenihilismen. Lär av Danmark, där den borgerliga regeringenmålmedvetet gör upp med den destruktiva kulturradikalismen.
Att det behövs framgår av Sifo. För bland de yngre väljarna blåseren stark vänstervind. Bland de yngsta väljarna stödjer nästan sextonprocent kommunisterna. Och det bådar inte alls gott.