En rejäl nivåhöjning av forskningsanslagen och ett försök att styra pengar till forskning med hög kvalitet var steg i rätt riktning. Tyvärr fanns det också smolk i glädjebägaren: Leijonborg visade en farlig vilja att öka politikernas inflytande över forskningen.
Därför är det glädjande att efterträdaren Tobias Krantz är tydlig med att politiker inte ska lägga sig i forskningen. På DN Debatt (7/7) meddelar han att regeringens tidigare planer på att stärka politikernas grepp om Vetenskapsrådet, på bekostnad av forskarinflytandet, skrotas.
Det är rätt och riktigt, och borde dessutom inspirera andra ministrar. När de borgerliga partierna är i opposition är de övertygade om att politiken inte ska tafsa på områden som klarar sig lika bra eller bättre utan politisk inblandning. Tyvärr tycks många glömma det i regeringsställning. Lär av Krantz, eller ställ kontrollfrågan: Om det blir maktskifte 2010, vilket inflytande lämnar jag över till en rödgrön minister?