Tjugo år senare gör journalisten och författaren Mats-Eric Nilsson sig ett namn genom böcker som ”Saltad nota. Om matfusket – från gatukök till gourmetkrog”, där han argumenterar för att fusket i krogbranschen är satt i system.
Fusk är i sammanhanget användning av halvfabrikat och produkter med tillsatser. Den hemlagade bearnaisesåsen kommer förmodligen från en burk, tillverkad i en fabrik i Långtbortistan och innehåller en mängd e-nummer som en lekman inte begriper ett skvatt av. Dunk efter dunk med såsbaser och pulver står redo på grossisternas lager. Mats-Eric Nilsson anser att matkedjornas effektivitet smittat hela branschen. ”Myndigheterna borde bli tuffare”, säger han (SvD 18/8). Nu höjs röster om detaljerade innehållsförteckningar på krogarnas matsedlar.
Hej då, sirligt utformade menyer! Hej, upprapande registerkatalog! Folk har väl mål i mun och kan vid intresse fråga hur det ligger till med ursprung och tillverkningssätt? Det är en bättre press på krögarna än myndighetsutövning. Visst kan man skambelägga restauranger för att inte koka sin egen fond – särskilt om de utger sig för att göra det. Men det betyder inte att alla färdiga fonder är skräp. Inte heller att all mat som tillverkas i fabrik är det. Ibland är det till och med tvärtom. I fabriken är det lättare att leva upp till hygien- och allergikrav och tillverkningssättet är ofta ekonomiskt och energimässigt mer effektivt än i den charmiga, lilla fäboden.
Oftast stannar det dock vid vapenskrammel. Vi konsumenter är vanedjur som inte ändrar våra mönster så lätt, åtminstone inte på längre sikt. Jens Olander, ICA Maxi Norrköping, fyller på med konventionellt odlade bananer som vanligt trots förra veckans giftlarm. ”Jag har fått någon fråga, men folk verkar vara väldigt lugna”, säger han (NT 20/8).
Maria Björk Hummelgren