För drygt ett år sedan startade SvD en debatt om "det nya borgerliga uppdraget", som sedan förts i olika forum under hela 2011. Det har blivit flera ordkrig mellan liberaler och konservativa som kritiserar varandras ideologier.
Corren konstaterade i somras att klassiska liberaler och konservativa borde ha någonting gemensamt att bygga vidare på - om bara de senare hittar ut ur frysboxen där de länge varit instängda. Vänstersinnade socialliberaler kanske trivs bättre under ett rödgrönt paraply, nu när den planekonomiska drömmen är krossad (Corren 11/7).
Att den största klyftan finns mellan olika grupper av liberaler snarare än mellan en enad front liberaler och Sveriges fåtaliga konservativa visar de senaste numren av Liberal Debatt. Apropå borgerlighet skriver Ulf Öfverberg att liberalismen - åtminstone socialliberalismen - är en vänsterrörelse som vill omfördela resurser, och att liberaler till skillnad från konservativa menar att staten ska vara neutral i frågan om individens livsval (Liberal Debatt nr 5).
Men alla som hört en feministisk folkpartist debattera familjepolitik med en valfrihetsvurmande kristdemokrat vet att etiketten "liberal" inte garanterar en neutral inställning till individens livsval.
Riktigt knasigt blir det när Öfverberg menar att liberaler bör tala livsstilsfrågor "med miljöpartister på Södermalm i stället för konservativa på Timbro". Öfverberg och surdegsbrödsbakarna kan säkert enas om det förträffliga i kvoterad föräldraförsäkring, genuspedagogik, normkritiska myndigheter, konsumtionskritik och lyckopolitik, men att kalla det för en neutral inställning till individens livsval är magstarkt.
Tydligast blir den stora spännvidden bland svenska liberaler när det är USA som avhandlas. I Corren i går skrev liberalen och Correns tidigare chefredaktör Ernst Klein om presidentvalet i USA nästa år. Klein beskriver republikanerna som "närmast högerextremistiska" och menar att Obama har kämpat för att samarbeta med dem. Att Obama ändå inte har fått till en budgetuppgörelse beror enligt Klein på republikanernas hatkampanj mot honom samt deras vägran att kompromissa.
Hans Bergström är också liberal och tidigare chefredaktör för DN. I magasinet Neo (nr 5) ger han en helt annan bild: Obamas egen kommission föreslog en budgetplan som hade stöd av både demokrater och republikaner, den så kallade Simpson-Bowles-planen. Obama fimpade dock planen, eftersom han behöver en levande höger/vänster-konflikt i sin återvalskampanj, skriver Bergström.
Två liberaler - två vitt skilda perspektiv på amerikansk politik och Obamas förtjänster som president. Kanske beror det på att USA som samhälle är mer "höger"/"borgerligt" än Sverige, och därför blir ett lackmustest på hur långt olika liberaler skulle vilja driva individens och ekonomins frihet?
Hemma i Sverige är numera hela borgerligheten välfärdskramare, men synen på USA kan visa var på höger/vänster-skalan en liberal befinner sig.