Den svenska integrationen bärs upp av ett fåtal, ansträngda kommuner.
En av dem är Södertälje, som har tagit emot fler asylsökande från Irak än hela Nordamerika. Men även Botkyrka, Malmö och Göteborg tillhör den skaran. Där är trångboddheten utbredd, arbetslösheten hög och bidragsberoende mycket vanligt. Utanförskap och segregation är vardag.
En viktig fråga är därför hur fler kommuner ska förmås att dra sitt strå till stacken.
Socialdemokraterna svänger nu i frågan och vill ha en lag som tvingar alla kommuner att ta emot asylsökande som har fått permanent uppehållstillstånd. Det sade Mona Sahlin häromdagen. Samtidigt medgav hon att hon under sina två år som integrationsminister borde ha lyssnat mer på de kommuner som vädjade om hjälp med flyktingmottagandet.
S vill även öka styrningen när det gäller var de nyanlända ska bo. I förslaget till ny politik för flyktingmottagande framgår att nyanlända ska förmås att stanna kvar i den kommun som Migrationsverket anvisar dem till under en introduktionsperiod på mellan ett och två år. Om de inte stannar dras dagersättningen på 72 kronor in.
Förslagen ska ställas mot regeringens förslag om ett försörjningskrav för anhöriga. Det innebär att de som har beviljats uppehållstillstånd måste kunna intyga att de har jobb och boende innan familjen får komma efter. Regeringen hoppas på så sätt komma till rätta med trångboddheten, arbetslösheten och bidragsberoendet.
Förslaget har kritiserats för att splittra familjer, försena integrationen - och för att dela upp Sverige, där några försörjs av anhöriga medan andra omfattas av de sociala trygghetssystemen.
S har varit en högljudd kritiker.
På samma sätt är nu regeringen kritisk till s-förslagen. Migrationsminister Tobias Billström vill inte ha någon lag som åsidosätter kommunernas självbestämmanderätt. Han tror inte på idén att försöka få nyanlända att stanna kvar i en kommun om de inte vill. Dels för att dagersättningen är för låg för att fungera som incitament. Men även för att det blir för tekniskt, byråkratiskt och krångligt att "sitta med räknesticka och placera ut människor på olika platser".
Det ligger mycket i den borgerliga kritiken.
Att tvinga kommuner att ta emot nyanlända är ingen bra utgångspunkt för en framgångsrik integrationspolitik. Och ett försörjningskrav för anhöriga är förmodligen ett mer effektivt incitament för nyanlända att röra sig mot kommuner där det finns jobb och bostäder.
Men ett försörjningskrav för anhöriga löser inte dagens problem i Södertälje, Botkyrka, Malmö och Göteborg. Det kommer att ge effekt först inom ett par år, vilket inte är speciellt lång tid i stora och viktiga frågor som integrationspolitiken. Långsiktighet är därför en förutsättning för att förslag - både från vänster och höger - ska kunna bli framgångsrika.
Av den anledningen hade en bred politisk uppgörelse om flyktingmottagandet och integrationspolitiken varit att föredra framför den partipolitisering vi ser just nu.