Turbulensen i spåren efter den globala finansiella krisen tilltar.
I går var ännu en dag med stora börsras runtom i världen. Land efter land agerar för att rädda sina finansmarknader och skona bankkunder och skattebetalare.
I Sverige har regeringen utfärdat en insättningsgaranti på 500 000 kronor. Därtill har Riksgälden gjort flera nyemissioner av säkra statsskuldsväxlar för att "boosta" handeln med värdepapper.
I går gick Riksbanken in med fem miljarder i den krisdrabbade isländska banken Kaupthing i Sverige. Syftet är att säkra svenska besparingar och se till så att den svenska finansmarknaden fortsätter fungera. Av samma skäl sänkte Riksbanken i går kreditkraven på banker som vill låna pengar.
Under eftermiddagen kom också det välkomna beskedet att flera centralbanker, däribland Riksbanken, sänker räntorna. Det lugnade ned de oroliga börserna något.
I Sverige ligger styrräntan nu på 4,25 procent och sänkningen i går kan avlasta dem med stora bolån.
Samtidigt gör sig de realekonomiska effekterna av krisläget allt mer påminda.
Onsdagen blev en svart dag för Volvo Personvagnar med ett varsel på 3 300 personer. Fordonsindustrin är hårt drabbad av både finanskrisen och den vikande konjunkturen. När den varslar följer varsel i motsvarande storlek bland underleverantörerna. Samma sak händer i andra krisdrabbade branscher.
Detta spär i sin tur på rädslan för att det senaste årets konjunktursvacka ska bli djup och långvarig. Politikernas viktigaste uppgift är därför att dämpa oron.
Brösttonerna från oppositionen i Sverige är således oroväckande. Särskilt eftersom de inte har något att göra med hur regeringen hanterar krisen - utan om att socialdemokraterna känner sig utanför.
I går anslöt sig Ingvar Carlsson till kritiken mot att s inte har bjudits in till krissamtal. Han menar (DN Debatt 8/10) att Fredrik Reinfeldt sätter partipolitisk taktik före landets bästa, och att han inte har insett allvaret i krisen. Som motivering till att s borde få komma till tals anges det jämna valresultatet och opinionsläget, som enligt Carlsson urholkar regeringens legitimitet. Han kritiserar också regeringens skattesänkningar och kräver att den erkänner sitt misstag: Att den "slog sönder" a-kassan.
Om detta inte är att göra partipolitik av krisen - vad är det då?
Dessutom glömmer Carlsson en fundamental skillnad mellan dagens kris och 90-talets:
Sverige är numera medlem i EU. Det är där vi kan göra mest för att förhindra och lindra effekterna av finanskrisen. Ett stort problem i dag är att länderna försöker ordna upp situationen var för sig. Det skapar en osund konkurrens samtidigt som ett lands lösning snabbt kan bli ett annat lands problem.
Det behövs en samordning på EU-nivå. Att regeringen lägger krutet på att försöka åstadkomma en sådan är utmärkt.
Därmed inte sagt att man ska dra igen dörren för oppositionen för alltid. Är det något den här krisen har visat så är det att dagens sanning kan vara inaktuell redan imorgon.