Sent i går eftermiddag greps de tre unga män som sedan i söndags varit på rymmen från ungdomshemmet Sundbo i Dalarna.
En av rymmarna är den 18-åring som förra året dömdes till fyra års sluten ungdomsvård för sin in-blandning i dubbelmordet på Hallandsåsen.
Sedan dess har han redan hunnit rymma tre gånger. Den här gången tog han sig ut från avdelningen lill-Aspen på Sundbo, som sägs vara Sveriges säkraste.
Hur kan detta ha gått till?
På Sundbos hemsida ges en förhållandevis idyllisk bild av verksamheten: "Sundbo ligger natur-skönt vid sjön Aspen utanför Fagersta och dess ostörda placering gör staket och grindar onödiga."
Några staket fanns inte heller kring avdelningen Lill-Aspen. Säkerheten skulle istället garanteras av den höga personaltätheten samt genom att ungdomarna bara fick gå ut i en liten rastgård.
På Lill-Aspen var det tänkt att de unga männen skulle få en "trygg och förutsägbar miljö" och tränas i ART, en metod som går ut på att lära ungdomarna sociala färdigheter och att kontrollera sin ilska.
Men åtgärderna räckte inte. 18-åringen rymde igen, och den här gången fick han två kumpaner med sig.
Målet för 18-åringen och en av hans medrymlingar var att hamna i fängelse, berättade Sundbos chef Arne Andersson i Ekot i går:
"Kriminalvården har inte samma personalresurser som vi och har svårare att genomföra vårdprogram och att ha kontroll."
När det nu kommer krav på reformer gäller det därför att hålla huvudet kallt. Fängelse -- eller fängelseliknande förhållanden -- är sällan lösningen för unga kriminella.
Men kanske är det dags -- som den borgerliga alliansen föreslog i rapporten Tidigare, tydligare, tuffare i förra veckan -- att diskutera om Statens institutionsstyrelse borde få ta över den slutna ungdomsvården.
Kriminella ungdomar bör få behandling. Men allmänheten har också rätt att förvänta sig att de inte kommer ut i samhället så länge de innebär en fara för andra.
En helt annan fråga är vad som kunde ha gjorts för att hindra 18-åringens brottskarriär på ett tidigare stadium. 18-åringen har vuxit upp i en tungt kriminellt belastad släkt. I Aftonbladet i går berättade hans farmor hur hon försökt få de sociala myndigheterna att ta sig an 18-åringens fall -- men deras insatser var otillräckliga.
Det är ett misslyckande även från samhällets sida -- med oerhört tragiska konsekvenser.