Nej, Paul Lindvall (M) är ingen plakatpolitiker. Han är en kommunstyrelseordförande utsatt för press i den högaktuella flygbullerkonflikten. Saken gäller att Boverket och Naturvårdsverket inte ens på direkt order från regeringen kan komma överens om en riktlinje för hur många gånger om dagen som maxgränsen 70 decibel får överskridas. Nu har frågan bollats tillbaka till regeringsnivå.
Pressen kommer från flera håll. Dels förstås av Saab, som inte vet vilka riktlinjer de har att rätta sig efter. Dels av oppositionen, som visserligen delar Lindvalls bedömning att det är Naturvårdsverket som är bromskloss. Men socialdemokraterna Lena Micko och Kristina Edlund ifrågasätter Lindvalls och samhällsbyggnadsnämndens ordförande Muharrem Demiroks (C) knastriga direktlinje till Alliansregeringen. Varför lagar de inte så att partivännerna i Stockholm sätter ned foten? undrar S.
Den största pressen på Lindvall och övriga styrande i Linköping kommer från den skriande bostadsbristen. Inte nog med att byggnationen av 1 300 lägenheter är fördröjd på grund av de av Saab överklagade detaljplanerna. Även det framtida behovet måste beaktas om Sveriges femte största kommun vill fortsätta att växa och locka till sig företag och människor. De etablerade företagen börjar redan peka på problemet med bostadsbristen både vad gäller hyresrätter och mer exklusiva hus med stora tomter. Bristen på bostäder försvårar för företagen att locka till sig kompetent personal.
Kritik kommer också från byggbranschen. Michael Cocozza, vd för bostadsbolaget Botrygg AB (ett av de företag som väntar på detaljplanerna), pekar på flera käppar i hjulet för bostadsbyggande i Linköping – varav bullerfrågan är en. Många hinder ligger på nationell nivå, såsom den misslyckade hyresmarknaden där utbudet långt ifrån möter upp den stora efterfrågan, liksom de olika skattereglerna för kommersiella lokaler och bostäder. Det lönar sig mer att bygga kommersiellt än samhällsnyttigt, menar Cocozza (Corren 6/3).
På lokal nivå upplever Botrygg att de politiska ambitionerna hindras av byråkratiska och motsträviga tjänstemän som hellre ser problem än lösningar. Därtill är det borgerliga styret i sig ett problem: ”Vänstersidan har av tradition varit mer pådrivande vad gäller bostadsbyggande”. En åsikt han alltså delar med Linköpingsoppositionen.
Nog är det så att vänstern av tradition har lättare att peka med hela handen gällande samhällsbyggnation. Sådan politisk klåfingrighet är det sunt att borgerliga politiker drar sig för. Samtidigt ter sig Boverkets och Naturvårdsverkets ovilja till samstämmighet närmast sjuklig.
Lindvall och Demirok planerar att fira 150 000 invånare i höst. En försonande förfest på stadshuset för inbjudna myndighetsrepresentanter kanske vore en idé. Om de vill slippa plakatpolitiken.