President George W Bush riskerar att inte bli återvald. Segern över Saddam Hussein är på väg att förvandlas till en pyrrhusseger. Det är inte bara det att det amerikanska folket känner en växande oro över situationen i Irak. Ännu värre är uppvaknandet till att Bush och hans regering köpte sig framgången på falska premisser.
Om kriget uppfattas som rättfärdigt och nödvändigt sluter ett folk upp bakom sina ledare. Problemen har hittills inte varit lika stora för George W Bush som för Tony Blair. Amerikanerna har i det längsta velat tro på hans förklaringar till kriget.
Det håller nu drastiskt på att ändras. Opinionen har vänt dramatiskt på bara två veckor. President Bushs förtroendekapital eroderas snabbt. För två veckor sedan hävdade presidenten i sitt stora tal till nationen att det fanns massförstörelsevapen i Irak och att det bara var en tidsfråga innan dessa skulle hittas.
Det var ju massförstörelsevapnen som var det officiella skälet till krig-et. Det var dessa vapen som gjorde Saddam Hussein till ett hot mot Förenta staterna och resten av världen.
Att månaderna gått sedan Amerika ockuperade Irak, utan att något enda sådant vapen kunnat upphittas har varit besvärande. Men häromveckan blev det ännu värre. Då levererade amerikanernas egen vapeninspektör sin slutrapport. Han konstaterade inte bara att inga vapen fanns. Rapportens slutsats var också att de irakiska förintelsevapnen hade förstörts för flera år sedan.
Efter denna förödande rapport, som klätt av den amerikanska politiken och visat på falskheten i retoriken, har George W Bush hamnat i försvarsställning. Nu har presidenten beslutat att tillsätta en utredning om vad det var som gick snett med informationen om Iraks massförstörelsevapen. I klassisk stil skyller de högsta politiska ansvariga ifrån sig.
Presidenten värjer sig för anklag-elserna om lögnaktighet genom att rikta strålka staren mot underrättelsetjänsten. Det var, heter det, denna som missledde politikerna genom att leverera felaktig information. George W Bush hävdar att han i själva verket är ett offer för desinformation.
Taktiken är feg, och den saknar all trovärdighet. Det kan inte ha undgått någon hur angelägen den amerikanska ledningen var om att det skulle framläggas "bevis" på existensen av massförstörelsevapen. Den politiska signalen från Vita huset var glasklar. Tjänstemännen på CIA visste givetvis vad det var för slags "information" som de förväntades leverera till den politiska ledningen. FN-inspektören Hans Blix tilläts inte fortsätta sitt arbete när han inte hittade några vapen.
George W Bush kommer att försöka hävda att kriget mot Irak ändå var nödvändigt, fast då av andra skäl. Det håller dock inte. Fakta kvarstår nämligen att ockupationen av Irak motiverades med att landet utgjorde ett hot just genom sitt innehav av förintelsevapen.
Den demokratiske senatorn, och för tillfället ledande presidentkandidaten för sitt parti, John Kerry, skräder inte orden om presidentens handlande: "Om det inte finns några massförstörelsevapen så var det onödigt att gå i krig. Och i ett onödigt krig är varje offer onödigt."
Senator Kerry tillhörde dem som röstade för Irakkriget. Därför känner han sig lurad. Samtidigt innebär detta, att han röstade för kriget, att Kerry knappast kan anklagas för att vara opatriotisk när han nu betecknar kriget som onödigt.
Men John Kerrys och andras utfall mot George W Bush ingår i det politiska spelet. Delvis måste deras upprördhet ändå vara låtsad. För det har hela tiden varit outsagt, men likväl uppenbart att kriget ytterst hade andra syften.
Människor tror gärna vad de vill tro, men det har inte saknats röster i amerikansk debatt och politik som krasst framhållit att kriget var ämnat som ett kraftfullt budskap till såväl reella som potentiella utmanare av Förenta staternas globala dominans.